När man är gift med en man som tycker att Alla hjärtans dag är krystat får man ta hjärtesaken i egna händer. Springa sig ett hjärta i brist på chokladhjärtan…
Det är på morgonlöpningen med #koko-gänget det händer. Någon har dragit banan i hjärtform. Med en oklar knappnål i mitten…
Det är kallt men klart, och begynnande ljusning i horisonten. Så glad i hjärteroten att kunna springa med bästa morgongänget igen att jag inte ens orkar känna efter hur det känns i foten. Och jo, det är klart att det känns, men inte värre än att jag kan förlänga rundan med en oklar formation efter kaffet.
Jag är fnittrig i magen efteråt. Som det kanske känns när man fått en bukett rosor, men det vet jag som ni förstår ingenting om.
Fnittrig för att jag fått springa. Och att vädret är fint. Det behövs faktiskt inte så mycket mer. Men de där hjärtformade chokladpralinerna från Chocolatte hade man ju inte dött av…
3 Kommentarer
ingmarie Nilsson
14 februari, 2025 kl 18:29Underbart! Jag kan nästan slå vad om att du kommer kunna göra allt du planerat!
(Ps – Köp choklad-hjärtan och mumsa på och låt F bara få titta på. ;-) )
Elna i Gränna
28 februari, 2025 kl 12:10Jag försökte också springa ett hjärta. På isen på en av sjöarna utanför Gränna. När jag kollade Strava efteråt såg det mer ut som en kantarell. Ditt blev lite mer hjärtigt – men viktigast är väl att vi sprang!
Anna
18 mars, 2025 kl 11:05Kantarell var ändå kreativt! Mina hjärtan brukar se ut som fyrkanter… :D