När man får en liten utskällning…

Jag vickar på ett spinningpass och har ett helt nytt gäng framför mig. Det är läskigt, men ska visa sig gå bra. Åtminstone nästan.

Jag får bra kontakt med gruppen och alla ser trötta men nöjda ut. Det känns bra när sista låten fejdar ut och det är dags att gå hem. Någon frågar när jag har mina pass, någon annan berömmer för musiken. Men så kommer Bengt. Han heter inte Bengt men vi kan kalla honom så. Han spänner ögonen i mig och säger att jag cyklade för fort.

Jag ser nog lite undrande ut. För fort för vad?

Jag har visst fått upp hans puls i 132 fast han inte får ha högre puls än 130.

Dessutom var musiken dålig. Han brukar spinna till 50-60-talsmusik och det ska visst vara mycket bättre. Jag fösöker hålla god min men när han sen sätter spiken i kistan och säger att jag inte håller takten så får jag nog. Takt kan jag allt om. Men Bengt som är musiker säger att jag trampar för fort. Ord mot ord i rättegången om takthållarbrottet.

När Bengt har lämnat salen sätter jag på mitt sprillans nya pass för att testa ett par låtar. Takten dunkar. Jag kan inte missa den om jag så öronen trillar av. Men någon 50-tals musik är det inte. Och kommer aldrig att bli. Och jag är rädd att detta nya kommer driva Bengts puls till 135 minst…  Det var fasen jobbigt!