Pizzalöpning

Efter en höst med många lopp och strukturerad träning är det underbart att sällskapsspringa igen. Den här helgen har varit en ett enda långt löparkalas, för knappt hade jag landat efter gårdagens fikalöpning, innan det var dags att skaka liv i benen igen. Det hade blivit dags för pizzalöpning.

Tanken på pizza visade sig kunna sätta fart på vilka ben som helst, och  det var inte ens lite svårt att ladda om. Det är i sportstugan det händer och målet är 25 km innan mat.

Efter förra helgens misär-runda har jag ändrat plan. Med undantag av start och slut på stigarna längs Finjasjön, håller vi oss till grusvägar. På så vis slipper man stuka fötter, och kan lättare prata när man inte springer på rad. Kanske inte lika exotiskt som stigarna, men vi får ta stigarna i maj när vi kan se dem igen…

Sällskapet för dagen är Kävlingevännerna. Så får de heta även om de bara är två som bor just där. Det är bagar-Henrik som varit uppe sedan 02:30, Andreas som har för avsikt att bada (!), Malin som haft sin studentbal på Hovdala Slott och Jonas med den fantastiska pizzasalladen.

Vårt första stopp blir Hovdala Slott efter sex kilometer. Vi hejdar en kvinna för att höra vilken av alla byggnader som är festlokalen. Där som Malin enligt egen uppgift varit på studentbal för trettio år sedan. Men slottet har visst tillhört militären och inte renoverats och börjat användas till fest förrän 1998. Dvs långt efter den berömda studenten.  Vi får en mindre historielektion innan vi behöver ge oss av för att inte frysa ihjäl. Och var den där studentbalen egentligen höll till förblir en gåta!

Vi tutar vidare mot Hovdalaslingan där bagar-Henrik möter upp. Han har ont i foten och kortar ner rundan en aning. Enligt den officiella versionen. Kan hända att han passade på att ta en powernap medan vi sprang första biten. Det hade i alla fall varit förlåtligt för den som gick upp 02:30!

Hovdalaslingan är en ridslinga för häst, men idag firar hästarna fars dag hemma i stallet. Vi möter inte en enda och har hela rundan för oss själva. Det är mestadels grusvägar, med skog runt om. Lättsprunget och skönt för den som är rädd om sina fotleder.

För att de mer trailkunniga delarna av sällskapet ska få känna på lite stig, tar vi sedan en omväg upp till Trähuset och beskådar utsikten över Finjasjön. För att sedan plumsa i löven hela vägen hem. Eller till badsjön precis innan hem.

Där sliter Andeas av sig löparkläderna och springer ut till knähöjd innan han slänger sig raklång i det iskalla vattnet. Sen joggar vi med en kalsongman sista 500 meterna hem.  Kan tänka att en och annan tant stod gömd bakom gardinerna och undrade vad det var för galning.

I sportstugan är pizzaugnen redo. Fredrik har preppat och stått i och levererar två sorter. Den röda pizzan Sture och den helt oprövade pizzan Fänrik.

Båda går hem. Och fördelen med att ha sprungit 25 kilometer är att man är hungrig nog att dessutom få plats med en äppelkaka!

Hepp. Vilken helg! Vill aldrig ha vardag igen!