Att glida på bananskal

Köpenhamn marathon 2025 är fullt sedan länge och jag skulle inte dit. Efter nackspärren 2023 kände jag mig klar med spektaklet. Så kom meddelandet om 2000 extrainsatta platser. Platssläpp igår klockan 11.

Jag skakar av mig informationen. Jag ska ju ändå inte dit. Har bestämt mig sen länge.

Klockan 10 plingar det till i mobilen. Johanna. ”Ska vi slå till med en anmälan till CPH?”

Jag ber om betänketid, det är ju ändå en hel timme till platssläpp…

Klockan 10:45 frågar jag min allvetande guru till man om jag borde springa. Svaret blir förvånansvärt positivt och 10:48 ser jag mig tvungen att dubbelkolla om han skämtar.

”Man kan inte skämta 10 minuter innan platssläpp” svarar han, och jag loggar in!

Inte bara jag. Två av mina kollegor också. Försöker hitta infon om nya platserna, men står bara UTSOLGT överallt. Ena kollegan testar att trycka på en knapp och hittar vägen in. Hon visar mig och det är fritt blås.

Klockan är 10:50 och det borde inte vara öppet, man jag kan fylla i alla uppgifter och ta mig ända fram till betalningen. Där ska man uppge sina kortuppgifter och kortet ligger såklart hemma. Ett paniksamtal till dottern som sprutar siffror i en rasande fart. Knappar in dem 180 och får meddelande att det SKETET sig. Jag fattar ingen danska men jag fattar att det inte gick igenom. Dotter rabblar siffror igen men innan jag trycker OK kommer jag på att dubbelkolla saldot på kontot.

243 kronor. Räcker inte ens till en dansk cappuccino. Flinkt och rappt svingar jag pengar mellan konton och 10:58 får jag min bekräftelse. Och då har anmälan inte ens öppnat.

Hinner tänka tre gånger att jag förmodligen lyckats anmäla mig till något knattelopp, men bekräftelsen är tydlig. Marathon it is.

Klockan 11:00 går Johanna in. Blir plats 1952 i kön. Och det finns 2000 platser.

Spänningen är total i flera timmar. Ska jag behöva åka ensam till Danmark?  Broloppet-vibbar all over the place.

13:50 får hon sin plats. Tagga Köpenhamn!