Isälvsleden dag 2

Det har gått ett par veckor sedan vår vandring längs Isälvsleden, och det utlovade inlägget från dag 2 föll i glömska. Tills någon påminde mig. Så here goes. Fortsättningen på vår tvådagarsvandring.  Vill du läsa del 1 först hittar du inlägget här!

Att tälta vid ett vindskydd underlättar massor när det regnar. Det är underbart att preppa kvällsmaten under tak och slippa sitta dubbelvikt i ett tält hela kvällen. När vi vaknar dag 2 behöver vi inte heller sitta på en blöt stubbe och äta frukost utan kan breda ut oss på vindskyddets alla bänkar. Vindskydd är dock inget som växer på träd under vandringens andra dag. När vi ätit morgongröten och beger oss vidare behöver vi därför förlita oss på fint väder…

Om dag 1 kryddades med båtfärd, spännande natur och brända trädstammar, är dag 2 mer en vandring i vanlig svensk skog. Det är vackert såklart, men inget vi inte upplevt förr. Med ett undantag. Älghuvudet som är uppspänt på en trädstam…. Lite småäckligt sådär.

Det är mestadels lättvandrade stigar och grusväg. Jag hade verkligen älskat att springa här. Att vara i naturen utan att behöva fokusera på varenda fotsteg är det bästa. Nu när vi går spelar det mindre roll, men det är alltid skönt att kilometerna tickar på lite. Speciellt som det har börjat regna igen!

Fötterna är redan blöta efter att leden tagit oss ut på en åker med väldigt högt gräs. Det är förresten inte bara fötterna som är blöta, det är allt söder om låren. Skitsamma, snart ska allt vara blött. Vi ska ta oss över Hjuksån. På en bro med minimal vägren och bilar som kör superfort. Jag stannar och trycker mig mot räcket när bilarna swishar förbi och stänker vatten all over the place. Rädd för att bli blöt och ännu räddare för att bli potatismos.

Vi överlever och masar oss upp på en utsiktsplats trots att utsikten är lite dold i regnet. Knatar vidare längs leden som fortsatt är väldigt bra markerad. Det är bara vid ett tillfälle vi håller på hamna fel. Fredrik som känner sånt på sig dubbelkollar såklart med kartan. Själv hade jag snällt promenerat vidare enligt skylten och hamnat vilse. Men jag har andra fina egenskaper…

Problemet uppstår när mat-och sovklockan ringer för mat på en sträcka helt utan vindskydd. Förmiddagsfikat löser vi på trappen (på norrländska: bron) till en klubblokal i Hällnäs. Vattnet har redan trängt in genom regnkläderna och vi byter om till torrt med vetskapen att allt blir blött så fort vi sätter på regnkläderna igen.

Lunchen blir mer primitiv och en gran är det bästa vindskydd vi kan uppbringa. Men det börjar avta nu, och snart ska vi få möta solens strålar igen! Hinna torka upp innan bilresan hem.

Det börjar göra ont lite här och där och vi börjar längta efter att komma fram. Marscherar på i bra fart och plötsligt uppenbarar sig bilen i fjärran. Vi är tillbaka i Vindeln. Och som siffernörd är jag rätt nöjd med jämnheten i  resultatet:

Dag 1: 28,4 km – 490 höjdmeter
Dag 2: 28,4 km – 491 höjdmeter

För dig som gillar att springa långt är sträckan Åmsele-Vindeln den första delen i Tvåälvsloppet 85 km som går av stapeln den 5 oktober. Målgång vid Granö Beckasin i Granö. Det hade nog varit ett coolt lopp att springa….