Tusingar

Tusan så kul med tusingar.  10 x 1 km enligt marathonprogrammet från Helsingborg marathon. 90 sekunder gåvila däremellan. Fram och tillbaka på Ribban. Precis så där monotont som jag älskar det.

Första intervallen är jobbigast. Det är som att chockstarta en gammal Volvo Amazon. Jag får kämpa för varje steg. Och så är det motvind. Undrar hur i all sin dar jag ska orka 9 till.

Andra intervallen. Det börjar ordna upp sig. Systemet har kickat igång och det känns lättare trots att farten är lite högre.

Tredje intervallen. SIsta motvindsintervallen innan vändning. Hoppet tänds.

Fjärde intervallen. Shit vad det går. Vinden puttar mig fram och jag hinner inte få med mig benen. Lyckas inte komma upp i samma puls och känner mig okontrollerad i mina rörelser.

Femte intervallen. Varför är alla i vägen? Ser dom inte att jag har bråttom. Make way liksom. Fyra i bredd plus hund är inte okej.

Sjätte intervallen. Håller på att bli påcyklad av sms:ande gubbe på fel sida strecket. Sista medvindsintervallen, nu är det snart dags för vändning. Ångest pågår.

Sjunde intervallen. Motvind igen. Går lätt. Vad gnällde jag för tidigare? Så skönt att få kontroll igen och slippa alla flaxande armar och ben som blåser omkring.

Åttonde intervallen. Det blåser upp till storm. Och ösregn. Jag kommer inte fram. Kranen är öppen. Alla gömmer sig under träd utom de stackars löparna mitt i sina intervaller…

Nionde intervallen. Bara två medvindsintervaller kvar. Men nu börjar jag längta hem lite.

Tionde intervallen. Det öser ner. Men inget stoppar en traktor. Stabil hela vägen in i mål.

Over and out. Jag gjorde det. Copy paste om du är sugen!