Peterssonmaran 2024

Halva Sverige sprang Stockholm marathon idag men varför göra som alla andra? Med 700 meter till starten kändes ju Peterssonmaran som ett oemotståndligt alternativ.

Peterssonmaran är inget lopp i egentlig mening. Ingen tidtagning, inga farthållare och ingen bestämd distans. Man gör lite som man vill. Börjar och slutar där det passar och löser resten med buss. Förra året skippade jag extralooparna och körde 32 km direkt till Skanör. Idag hade jag planer på hela maran, men 25 grader kunde ju tänkas sätta käppar i hjul…

Men värme gör ju sällan det. Jag älskar värme och måste varit någon slags ökenkamel i ett tidigare liv. Maskinen funkar liksom.

Vägen till Höllviken är typ spikrak. Hur långt som helst. Helt perfekt förutsättning för den som vill snacka bort ett par mil. Snacket är ganska konstant men sällskapet växlar.  Emellanåt hamnar jag själv och när jag tröttnat på mina egna tankar får jag snällt  lägga på ett kål för att komma ifatt någon att prata med.

Vid vätskedepån i Höllviken är det party. Hög musik, öl och salta pinnar. Stannar till och skakar loss benen innan det är dags för sista biten. Den som kan vara 8 km, 11 km eller 17 km. Det är dags att bestämma sig…

Bestämmer mig för minst 11 och ger mig ut på första loopen längs kanalen i Ljunghusen. Kilometrarna tickar fort när vi anhandlar spännande saker som hur mycket hemmaboende heltidsjobbens 21-åriga barn ska betala hem. Jag ser nya löparskor för min inre syn. Och rosa shorts…

Framme i Skanör är det dags för nytt beslut. Gå i mål eller ta den sista loopen mot Falsterbo och tillbaka. Jag fortsätter. Om alla andra springer marathon idag kan väl jag också. Men nu börjar det kännas.

Sista 2-3 är det motvind och även fast den förmodligen är knappt mätbar så tar den emot. Nu vill jag höra måltuta och hög musik.

Ner mot Skanörs hamn, förbi uteserveringar med lördagsfirande människor tuffar jag vidare för att äntligen nås av jubel och tuta!

42 kilometer gjorda. En fantastisk dag med härliga människor. Men som traditionen bjuder är det nu som själva utmaningen börjar..,

Förra året körde bussen förbi mig utan att stanna. I år stannade bussen, men tåget jag skulle vidare med var inställt och i kön till ersättningsbussen öppnade sig himlen.

Så här sitter jag genomblöt och ihjälfrusen på en överdrivet luftkonditionerad buss till Hässleholm. Och undrar vilken spännande hemresa jag ska få nästa år då Peterssonmaran firar 5 år!