3 x 3 km – ett russin från en kaka!

Jag följer inget träningsprogram utan väljer att bestämma själv. Inte så att jag helt planlöst irrar kring för jag har såklart en grov ram att utgå från. Där långpass ska samsas med distanspass, intervallpass och njutspring. Och när det gäller just intervallerna plockar jag russin ur kakor. Jämför olika upplägg och tar från den som har roligast att erbjuda just den här veckan…

Förra veckan blev det 10 x 1 km från Helsingborg marathons marathonprogram. Idag föll valet på 3 x 3 km, direkt från instagrams outsinliga källa till roliga pass. Jag tror det är L-G Skoog som ligger bakom just detta…

Själva intervallerna ska gå någonstans kring mil/halvmarafart med en kilometers ”vila”,  där man får plussa på 30 sekunder/kilometer. En tung massiv historia. Inte undra på ångesten som kommer krypande redan till förmiddagskaffet…

Som vanligt är Ribban brottsplatsen för äventyret. Cykelvägen längs havet som är så lång att den räcker till hela intervallen. Inga svängar, inga rödljus. Men motvind…

Första intervaller är rak motvind i 3 kilometer. Själva nackdelen när man undviker svängar…. Jag krigar och drömmer om nästa intervall. Den som ska ta mig tillbaka med vinden i ryggen.

Att direkt efter intervallen sänka farten med 30 s/km går bra. Fartblind efter första intervallen känns min marathonfart plötsligt som slöjogg. Jag njuter, men snart är det dags igen.

Andra intervallen går i rak medvind. Livet är lite härligare åt det här hållet. Även om det är lätt att slappa till lite eftersom jag har mycket gratis.

För rättvisans skull delar jag tredje intervallen på mitten och vänder riktning efter 1,5 km. Mot och med. Nu börjar det kännas i benen. Kämpar på, överlever och inser när intervallen är slut att passet inte är slut. Jag har ju en sån där rackarns kilometer i marathonfart kvar. Men igen, den går plättlätt, och sen får jag äntligen stanna. För en photoshoot och slölufs hemåt.

Hemma landar jag på hallgolvet. Tittar på när middagen lagas. Orkar med nöd och näppe krypa till duschen.

In timme senare är jag mätt i magen. Och med fötterna på soffbordet sitter jag nu och väntar på att krafterna ska återvända så jag orkar plocka undan efter middagen. Hoppas det händer innan midsommar…