Midnight Runners Buenos Aires

Vi har haft fantastiska dagar i Norra Argentina och inlägg om vår road trip kommer. Men först: Midnight Runners – vilken grej!

Amanda har tenta och jag och Fredrik ska själva testa detta crazy löpfenomen som Amanda så varmt berättat om. Det är mörkt ute  när vi klockan 19:30 sätter oss i taxin mot äventyret. Dränkta i myggmedel och spända av förväntan…

Vi har blivit förvarnade om att vi kommer att vara äldst men alltså, i löpning finns inte ålder. Stämningen är välkomnande och partyfeelingen på topp innan start!

Ett par ledare är utrustade med gigantiska högtalare på ryggen, andra springer med mindre bärbara. Alla (hyfsat) synkade och utspridda i gruppen. Musiken dånar genom stan när vi tar oss fram.

Vi fattar ingenting av instruktionerna och när 15 pers under uppvärmningen plötsligt samlas i en ring i mitten inser vi lite för sent att det pågår en presentation av alla förstagångsdeltagare…

Kroppsspråket funkar dock fint och vi hänger med i alla övningar som uppvärmningen bjuder på. Musiken pumpar. Instruktörerna uppbringar en galen energi och flaggor med Midnight Runners pryder marken vi står på.

När vi fått upp värmen är det dags att ge sig ut i den argentinska kvällen. Då knackar någon på min axel…

Det är Amanda som avverkat tentan i ett tjillenix och anslutit med taxi en halvtimme senare. Men vi har ändå knappt börjat.

Totalt blir passet ca 6 kilometer och löpningen går i valfri fart. Återsamlingarna är många och vi hinner både göra situps, dansa och gå krabbgång längs vägen.

Musiken triggar mig och jag passar på att dra upp tempot mellan stoppen. Att hamna rakt bakom högtalaren är dock lite plågsamt i örontrumpeten och jag tvingas springa om. Även om det redan går rätt fort. Men alltså,  på den här festen har krafterna ingen ände.

Målgången är en lång korridor av människor (efterhand som de kommit fram) som vi ska springa genom och high fajva. Alla tjoar och skriker. En random barnfamilj med vagn lockas in i korridoren och får sin beskärda del av festen!

Klockan 22:30 är vi hemma. Och då har vi ändå hoppat över post-run-ölen. Jag är pirrig i kroppen och kan inte allt sova! Men det får det vara värt!

Tänker att det här vore något för Malmö Gerillalöpare att ta efter, men efter att ha tänkt lite till hade det förmodligen inte alls funkat hemma.

Det hade säkert behövts tillstånd. Ingen svensk hade vågat gå bananas som dessa ledare. Alla stoppade bilister hade blivit sura och ingen kvinna med barnvagn hade skrattat sig genom en korridor av galna löpare frivilligt…

Om du kommer hit någon gång! Missa för tusan inte!

Vill ni se rörligt från festen klicka in på min insta. Finns i stories….