Kyrkplock

Dagen bjöd på kyrkplock med löparklubben. Fyra kyrkor ska plockas på en sträcka som mäter 40 km. Vi har följebil och därmed en möjlighet att hoppa på och av längs vägen. Göra precis så många kilometer kroppen är sugen på. Jag tänker att 18 kilometer med avslutande lunch är lagom efter förkylning. Sen får jag feeling….

Vi startar i Bromölla och ska ta oss runt Ivösjön till Ivön. Skåne visar sig från sin finaste sida, allt är grönt och himlen är blåaste blå. Av rapsfält ser vi inga men i ett större jordgubbsfält uppenbarar sig den rödaste jordgubben of all times. Efter visst grupptryck tar jag mod till mig och pallar en. Tänker att det finns värre brott och skulle jag få polisen efter mig har jag ju löparskorna på…

Den första kyrkan är tre kilometer bort och efter ytterligare tolv är det dags för nummer två. Varje kyrka är ett tillfälle att pausa lite. För photoshoot, vattenpåfyllning och toalettbesök. Idag är det sällskapslöpning helt utan fokus på fart. Vi snackar bort kilometerna i skönt tempo, stannar när vi behöver, pratar med kor och drömmer om badet i målgång.

Vid 18 km ska vi ha lunchstopp men mat ska uppenbara sig tidigare än så. Plötsligt springer vi förbi ett gäng som undrar om vi vill ha korv. Utbudet består av det läskigaste läskiga – Bullens pilsnerkorv- så jag tackar nej.  Men någon annan låter sig smaka och vi får en trevlig pratstund med korvsällskapet. Som sedan får leda oss rätt när allas Garminklockor försöker visa oss åt fel håll…

 

Lunchen därefter består av Smörrebröd och kaffe på Humletorkan,  någonstans i ingenstans. Hela stället luktar nybakad kanelbulle och det vore tjänstefel att inte avsluta med en sån. Jag får en direkt från ugnen. Ljummen och alldeles fluffig. Törs lova att det är den godaste jag ätit på mycket länge.

Det är nu jag ska hoppa av men alltså….nu har jag ju fått kanelbullekraft rätt in i systemet. Det är 7 kilometer till nästa kyrka. Och direkt efter den Vångabacken. Den som jag fått äran att plågas i under det fantastiska loppet VMX förra året. Det hade ju varit kul att prova om den känns lika tuff i år…

Den reviderade planen blir 32 km och avhopp vid Oppmanna kyrka. Via Vångabacken som känns precis lika brant som förra året.

Men i Oppmanna känns det fånigt att hoppa av. Det är ju bara 8 kilometer kvar.

Så det blir som Fredrik visste. Jag springer hela. Han känner mig bättre än jag själv.

 För att komma över på Ivön behöver man åka båt och vi kommer precis lagom till avgång. Landar på Ivöns camping där vi tillbringar vi resten av eftermiddagen och kvällen. Badar, grillar hamburgare och uppfinner ett helt nytt mode.

För det har blivit kallt och mitt klädval är underdimensionerat. Så mjukisbyxorna åker på under kjolen, strumporna i Birkenstocksen, Löpartröjan över t-shirten och dubbla filtar på det. Jag kallar det Campingtant-mode men blir upplyst om att det var mer uteliggar-vajbs över min outfit. Men alltså, på en camping på Ivö är allt tillåtet. Speciellt när man sprungit 40 km…