Efter torsdagens distansutbildning på jobbet var det som bästa sortens kosläpp när jag äntligen fick snöra på mig löparskorna på Umeåresans andra dag. Tagga minus 12 grader och vita ögonfransar.
Det är mörkt när jag går ut och enligt SMHI finns inga planer på klart väder. Jag har inte en tanke på soluppgång och väljer naturligtvis helt fel väg, med tanke på det magiska som trots allt kommer att ske.
Det gör att sista tre kilometerna tar typ en halvtimme. För att jag stannar var tredje minut och fotar. Varje gång jag vänder mig om har himlen blivit snäppet vackrare. Bara en bild till. Och en till.
Enligt min allvetande mobil har jag knäppt en bild 8:01, 8:03, 8;04, 8:07 och 8:11. Och helt uppenbarligen har jag behövt ta ut handen ur vanten varje gång. Klockan 8:11 fryser jag så jag mår illa. Stoppar i handen men någon värme finns inte att uppbringa. Mår illa hela vägen hem. Spolar den i varmvatten men inget hjälper. Försöker lägga upp på instagram med vänsterhanden medan högern är fastklämd mellan (de lika kalla) låren. Lyckas ändå ganska bra, men det blir inga tuffare redigeringar av obejktet.
Men jag har inte bara sprungit. Jag har ätit makalöst god mat på Köksbaren där den fantastiska hamburgaren tyvärr inte alls gjorde sig på bild. Och där efterrätten var så god att vi för all framtid kommer att ångra vårt beslut att dela…
Jag har i vanlig ordning ätit lunch på Rost och druckit kaffe på Costas. Men det är ju typ lika oväntat som att jag har andats och ätit gröt. Mer otippat är att jag har ätit semla utan att springa. En spremla utan spring är liksom bara en vanlig semla. Ganska god men jag fick ta av grädden, lägga den i en kopp, röra ner lite ovispad grädde, röra om och lägga tillbaka. Ett life hack för den som vill ha lösvispad grädde, har ni provat det?
Anyway. En bra dag. Imorgon kommer en till.
Inga kommentarer