Dag 2 i Umeå. Termometern visar 20 minus. Och min mamma är bekymrad. Hon pratar förfrusna fingrar och problem med luftrören. Sånt som mammor gör. Jag tänker att jag ska googla. Hur farligt kan det vara?:
Första träff: marathon.se
Skidtävlingar brukar ställas in när termometern sjunker under minus 18 grader.
Är det kallare så bör även löparen ställa in för att slippa risk för nedkylning och förfrysning.
Andra träff: Runacademy
Om det är kallare än minus 15 så ska du helst inte springa utomhus om du inte äger en andningsmask.
Tredje träff: STC
Först från -15 grader riskerar du att skada lungväven. Extra utsatta är lungorna vid hård träning som intervaller. Som tur är finns ju löpband så du kan fortsätta få till löpstegen även vid de kallare temperaturerna
Google alltså. Vilken partykiller. Kollar instaflödet istället. De inbitna Norrlandsrävarna kan ju inte ha fel.
Plötsligt frågar mamma hur det går. Vad säger google?
Så jag slirar lite på sanningen. Citerar en kille från instagram som tipsar om dubbelbuff. Och sen ger jag mig ut.
Jag ser ut som Hooja med min heltäckande mundering, men jag vill ju verkligen inte riskera mina luftrör. Och det där med dubbelbuffen ska visa sig vara en höjdare.
För halvvägs in i passet har jag flåsat så mycket i den ena, att flåset liksom stelnat och frusit till is. Så världsbäst att bara kunna fiska fram den varma torra som legat på vänt lite närmare halsen. De tipset skickar jag vidare till alla andra som råkar vakna i minus 20.
Anyway. Pga gårdagens fingerincident har jag lovat mig själv att bara ta ETT kort fotostopp. Att inte inte utsätta fingrarna för mer kyla än så. Och då måste jag ju vänta till jag fått de perfekta ögonfransarna. Isiga fransar är liksom själva målet med löprundan.
Men tillbaka till buffen. Jag har ju oftast buffar på huvudet eller kring halsen. De återbrukas en hel del och det är inte alltid jag har koll på vilken buff som tvättades när. Men alltså, när buffen ska användas över näsan kan den med fördel vara ren. Det var inte min….
Buff över näsan känns förövrigt väldigt mycket pandemi och jag får flashbacks till de få tillfällen jag besökte vårdcentral och behövde ha munskydd på mig. Paniken av den varma luften och känslan av att inte kunna andas. Därför får jag dra ner buffen med jämna mellanrum och ta ett par djupa iskalla andetag. Riskera luftrören för att slippa känslan av att inte få luft.
Men det där var en lång utläggning om det tekniska. Resultatet blir en fantastisk runda. Jag fryser inte alls. Jag får vitt lurvigt hår och vita fransar. Mission completed.
5 Kommentarer
ingmarie Nilsson
10 februari, 2024 kl 20:30Jag har både sprungit och åkt skidor i -25. Det är värst när man stannar! :-D Man får anpassa farten helt enkelt.
På tal om munskydd/munblöja. Jag fattar din känsla. Vi hade en period runt jul då vi var tvungna att ha dem igen men jag vägrade. (Liksom många andra som fattat bluffen men det är en annan story…:-) )
Anna
11 februari, 2024 kl 17:21Jag hade dött om jag behövt jobba i munskydd. Värsta jag vet! Tur att inga munskyddsregler nånsin nådde hemmakontoret 😎
ingmarie Nilsson
11 februari, 2024 kl 18:58Du hade förmodligen inte dött men kanske du blivit som mig och tappat rösten efter typ 90 sekunder. (Bra sätt att få tyst på mig. haha)
A-mamman
11 februari, 2024 kl 16:44Bra jobbat! Läste idag om en tjej som, lite ovan, skulle springa i kylan i norr. Hon fryser tydligen lätt och tog på sig lång dunjacka och pälsmossa – bland annat. Då hade jag nog skitit i löpningen…
Anna
11 februari, 2024 kl 17:23Såg den också. Så överklätt. Hade svettats ihjäl. Däremot inget skydd för ansiktet där jag fryser mest.