När jag går ut genom dörren är himlen vinröd med inslag av lila. Jag springer mot ljuset. Fast det inte alls var dit jag skulle…
Jag springer liksom och jagar himlen, som blir mer och mer magisk efterhand. Helt plötsligt är jag mitt i Pildammsparken där jag vanligtvis inte vill hålla till när det är mörkt. Men det kraftiga skenet drar mig.
Stannar till och fotar några helt crazy bilder som inte behöver något filter alls för att se helt filtrade ut.
När jag kommer ner till Ribban där jag trott att jag skulle möta soluppgången, har den redan passerat. Solen är uppe fast täckt av moln. Men det är ljust. På en morgonrunda.
Hoppet är åter. Det blir en vår i år igen. Och den coola himlen kan bara tolkas på ett sätt. Naturens eget fyrverkeri för att fira årets kanske viktigaste dag. Fettisdagen…
Inga kommentarer