Alla hjärtans semmeldag

Det blev lite rörigt med högtiderna i veckan. Och i den här familjen helt bakåfram. För vi är ju inte så bra på det där med tvångsdagar…

Läser på lite historiskt och inser att jag:

• Alltid springer trösklar på alla hjärtans dag
• Aldrig får blommor
• Ofta tänker att jag ska springa ett hjärta men hälften av gångerna misslyckas och andra hälften glömmer bort

Någon enstaka gång har jag lyckats lägga upp mina skor i form av ett hjärta men oftast passerar dagen rätt så obemärkt. Som igår. Kanske mest för att jag för tillfället inte har så många skor att de räcker till ett hjärta!

Anyway. Vi skulle ha ätit lyxfrukost ute men dotterns tåg blev försenat och skulle ha kommit mitt i vår dejt. Så vi ställde in.

Istället åt jag semlan som jag inte åt på fettisdagen och sprang trösklar. Helt ovetande om att jag tydligen ALLTID springer trösklar denna dag.

Trösklar på Ribban utan vind är nästan lika sällsynt som självaste Alla Hjärtans dag. Händer typ en gång om året och i går var det dags.

Med semlan i systemet har jag raketbränslet tankat och flyger fram. Trots att vaderna känns som potatismos under uppvärmningen. En oundviklig konsekvens av icebugslöpningen i Umeå.

Jag tutar på och känner mig stark som ett troll. Hjärtat har fått kärlek och magen med. Two in one på samma dag. Och så slapp jag konfronteras med geléhjärtan. Finns det ens något läskigare?

Men jag har sett ett par fina örhängen….