Råkar kolla väderprognosen och inser att idag är minst värsta alternativ för löpning. Malmö Gerillalöpare har ett pass kö 18:30 som lockar, bara en halvtimme efter min spinning.Det blir ett Stålmannensnabbt ombyte för att fixa biffen, och med tanke på regnet kan det nästan klassas som triathlon!
Jag och Malmö Gerillalöpare har ett trassligt förhållande. Våra tider synkar liksom inte. Därför är jag en sån där skum medlem i periferin, som bara dyker upp när stjärnorna står rätt.
Idag gjorde de det. Jag hade vickat bort yogan innan jag insåg att ingen kunde ta spinningen och jag snällt fick ändra planer och ta den själv. Därför fanns en teoretisk möjlighet att hänga på Gerillan ett varv runt stan.
Jag räknar och förbereder. När passet är slut har jag 30 minuter på mig att gå hem, byta om, och springa två kilometer till samlingsplatsen. Jag är tidsoptimist och tänker att det går.
Är på plats tre minuter innan start och har stressat helt i onödan. De flesta ansiktena är bekanta även fast jag bara varit med ett par gånger. Vi delar in oss i grupper innan vi skingras och hamnar på olika håll i stan.
Jag hänger på Ann-Elise i sexminutersgruppen. Snacketempo när det är som bäst. Pratar bort 10 kilometer utan att märka varken sträckan, regnet eller den galna vinden.
Världsbäst. Någon gång ska jag råka vicka bort yogan igen…
Inga kommentarer