Springkalas 40 km

Det fanns en tid när antalet fyllda år visade sig som ljus på tårtan. Plötsligt blev tårtan full och jag behövde ändra strategi. Sedan jag fyllde 40 har jag firat mina någorlunda jämna födelsedagar (var femte år) med springkalas.  Springkalas är världens bästa kalas, i alla fall så länge ens vänner håller sig hyfsat unga.  Idag firade vi Andreas 40 år och 40 kilometer. Men någonstans i mitten av Kävlinges brantaste backe, vid 38 kilometer gjorda, önskade jag att han hade varit lite yngre…

Hur som haver. Kalaset börjar 8:30. Bara en sån sak. Tant är för gammal för kvällskalas och somnar gärna i soffan redan kl 21. Att kliva upp kl 06 på en söndag för att springa, är helt perfekt. Malmö är helt folktomt på min väg till tåget och jag börjar fundera om jag råkat ställa klockan två timmar tidigt, för vid halvåtta borde väl ändå någon vara vaken???

Promenerar från Kävlinge station till Andreas. En lagom uppvärmning på 1,6 kilometer. Det är svinkallt i min tjockaste vinterjacka och jag är nervös att jag valt en för tunn festklädsel.

Vi ska springa två rundor. En på 19 kilometer och en på 21. Med en semmelpaus på mitten och avslutande sopplunch. Upplägget är lysande, det här kommer bli grymt.

Fyra personer står redo för första rundan. Det är en av mina klassiker från tiden i Kävlinge. Min go to långpassrunda, och jag älskar nostalgin. Minns mina bästa dungar för kisspaus och huset där Andreas försökte tjuva vatten under ett långpass 2018. Återupplever den evighetslånga raksträckan mellan Dösjebro och Gryet, där jag uppnått mina allra flesta runner’s high. Vi passerar vårt gamla hus och jag uppmanar till fartsänkning så jag ska kunna kika lite extra. Huset är ommålat men vår favorittapet har de visst behållit. Och tro tusan att gräsmattan var aningens bättre skött nowadays…

19 kilometer senare är det fikastopp och avlösning i löparfabriken. Vi är tre som ska fortsätta på andra varvet, en ska komma till och en ska hoppa av. Men först fika.

Det serveras kaffe, salta nötter, chips, banan, godis, och det viktigaste av allt: semlor. Semlorna är gjorda till perfektion, med en gudagod mandelmassa och underbart lösvispad grädde. En sprits göre sig icke besvär, det är så här löst det ska vara och då går det inte att spritsa. Årets första 10 poängare är korad. Det är är lätt värt ett varv till för ytterligare en!

Till andra varvet har vi fått in nytt friskt blod i löpargänget. Det är Jonas med pigga ben som ska släpa runt oss andra, som efter semlan faktiskt är något trögstartade. Men det tar bara någon kilometer innan semlan kickar in och ordningen är återställd.

Andra varvet är ”Kävlinge runt”, något modifierad pga den översvämmade Kävlingeån. Vi kommer att korsa den två gånger och jag anhåller om fotopaus för att fota den å som så flitigt figurerat i riksmedia senaste dagarna. Det är blött, men vi springer tryggt uppe på bron. Passerar delar av Stävie Trail och tanken kittlar att vi bara om en månad ska hålla lopp här.

Snart tittar solen fram och den råa känslan från i morse är som bortblåst. Helt plötsligt snackar vi vår och mössan förpassas ner i vätskevästen. Sen tickar det på. Kilometer efter kilometer. Och farten är förvånansvärt hög. Vi snittar 5:23 och vi skyller allt på mannen med de pigga benen. Vid 38 kilometer når vi Kävlinges brantaste backe. Mördarbacken.

Och som Malmöbo känns det synd att gå i den. När jag som omväxling har möjlighet att träna mina backmuskler. Jag bestämmer mig. I Kävlinge finns inga gåbackar. Så jag tassar upp. Stannar på toppen och andas ikapp. Två kilometer till lunch. Vi cruisar runt lite i jakten på den perfekta siffran. Två meter till höger om Andreas hus är jag klar. Andreas himself har en snålare klocka och får ge sig ut på en extra sväng. Taskigt ändå, på hans eget kalas.

Fredrik ansluter lagom till efterfesten. Till soppan och semla nummer 2.

Han har inte brytt sig om att fixa frisyren som pekar åt alla håll. För att han villa smälta in bland 4 svettiga löpare. Tycker vi är fräscha ändå efter alla mil. Soppan är grym. Semla 2 är grym. Jag är trött. På ett sånt där underbart vis!

Tack Andreas för att du inte ställde in!