Semmellöpning till Söderberg & Sara

Mitt semmeltestande fortsätter. För andra veckan i rad i kombination med löpning. Man skulle kunna kalla det SPREMLA om man var lagd åt det hållet…

Tar en omväg via Bulltofta för att tanka lite kilometer och upparbeta den rätta hungern. Det är nämligen då en semla smakar som allra bäst. Vi har spanat in oss på Söderberg & Sara som alldeles nyligen haft sin semmelpremiär, och jag ska möta upp Fredrik där efter hans träningspass.

Döm om vår förvåning när det inte ligger en enda semla i disken när vi kommer fram. Håller på göra en 180 graderssväng när tjejen i kassan upplyser om att de är in the making i rummet bakom. Ni fattar. Vi kommer få SPRILLANS nygjorda semlor om bara ett litet tag. Värt att vänta på såklart.

Semlorna som landar framför oss är modell jättestora. Det hade visst funnits en mindre variant men det örat lyssnade inte Fredrik på. Även om den förmodligen inte landat lika tungt i magen inför hemlöpningen sen.

Anyway. Vi måste prata om grädden. Jag är gräddfascist. Grädde måste vara lösvispad och len. Annars göre den sig inte besvär. (Det har hänt att jag köpt hem en semla, skrapat av grädden, vispat egen och lagt på. Men säg inte det till nån…)

Den här grädden skrapas ingenstans. Den är perfekt. Faktiskt den mest perfekta grädde jag ätit någonsin någonstans utanför min egen gräddbunke.

Redan där är vi hemma. Men för sakens skull måste resterande beståndsdelar också recenseras.

Bullen: stor, luftig, lätt. Inga konstigheter, en  god semmelbulle.

Mandelmassan: Ganska mixad men med lagom inslag av mandelbitar. Den är god men lite söt. Det hade förmodligen inte gjort något i mindre mängd men den den här bullen har rikligt med mandelmassa, vilket gör totalintrycket lite för sött.

Men ändå. Grädden räddar allt. 9 av 10 på en fredag!