Det som inte händer på ett löpband

Jag tycker löpband är trist. Så trist att jag aldrig ställer mig där frivilligt. Att stirra på en teve utan ljud funkar inte för mig. Då är det mycket mer spännande där ute. Som idag…

På 13 kilometer hinner jag:

• Nästan bli påkörd två gånger av samma elsparkcyklist. TVÅ. GÅNGER. Då har jag ändå en knallorange jacka och reflexväst.
• Tappa väderstrecken fullständigt och förirra mig åt fel håll.
• Reta ihjäl mig på en löpare som står och studsar frenetiskt bredvid mig i väntan på grönt ljus. Alltså, det är plus 2. Man fryser inte ihjäl på en minut….
• Känna mig busig som springer på cykelvägen och inte trottoaren. För att underlaget är bättre där. Undrar om cyklisterna retar sig lika mycket på mig som jag retade mig på den studsande löparen.
• Komma mitt i en filminspelning.
• Springa förbi en hundra meter lång kö av bilar. DEN känslan. Hoppas de hann hem till middagen…
• Notera att antalet löpare på Ribban har ökat med 500% sedan december. Nyårslöfteseffekten.

Ja den där sista hade jag såklart fått uppleva på gymmet också….

Hur som haver. Jag trivs där ute. Oavsett väder och årstid. Så låter jag någon annan använda löpbanden.