Underlagsrapporten

Ni vet nidbilden av oss svenskar. Att vi tittar ner för att inte behöva hälsa. Och inte går ut i trappuppgången förrän sikten är klar. Jag kan vara lite så ibland. Det har liksom hänt att jag sett en kollega som ska med samma tåg, och att jag sprungit och gömt mig för att slippa prata jobb hela vägen hem… Tågresor är liksom gjorda för att scrolla instagram!

I trappuppgången i Malmö gömmer jag mig inte. Där är det bara trevligt att råkas.

På nedersta våningen bor en löpare. Vi brukar gå om varandra och mötas i dörren. Och så här års är det naturliga samtalsämnet att ge en rapport om underlaget. Var det går att springa och var man ska låta bli. Pildammsparken är en no-go-zone just nu. Hal som en skridskobana. Det vet jag för att jag försökte mig på den. Nu slipper grannen gå samma öde till mötes. Himla praktiskt.

I övrigt är hela Malmö halkfritt. Jag studsade runt 13 kilometer på de piggaste benen. Måste ha varit förmiddagens två timmars massage och ansiktsbehandling som gjorde susen. Kanske mest massagen. Det andra gjorde mest att jag nu är len som en 20-åring i ansiktet och doftade lavendel under hela löpturen.

Vilken start på helgen!