Varg

Jag råkade ramla in på Facebookgruppen Vargobs i Skåne och det skulle straffa sig…

Ger mig ut strax efter 14, och i skogen får man redan känslan av skymning. Trots att det som omväxling ligger snö på marken som borde lysa upp.

Jag par precis läst om en VARG vid Filesjön och efter en snabb glutt på klartan sett att den ligger 7 km från Sportstugan. Inte helt ovetande om detta har Fredrik dragit en runda till mig som passerar just Filesjön – lite för nära. Efter omförhandling har har kortat den en kilometer och gett mig lite marginal till sjön. Med kommentaren ”du vet väl att vargar rör sig hela tiden”…

Anyway. Det är en fantastisk runda: golden hour och snö på marken. Det biter i kinderna och jag älskar ju det här. Men nu tänker jag bara på varg.

Jag borde kanske vara extra uppmärksam men väljer strutsmetoden. Blicken i backen. Om jag inte ser vargen så ser den kanske inte mig…

Och varför låter det så mycket i skogen? Knarrande träd, kraxande fåglar och hundskäll. Eller är det hund? Skäller vargar? Ska de inte yla?

En Black Friday i skogen är inte det samma som en fredag på stan. Här finns inte en själ. Ingen som kan rädda mig när vargen går till attack. Jag ser en bil och borde bli trygg. Men om det är något jag är mer rädd för än vargar så är det tomma bilar på udda platser. Får fart under galoscherna och lugnar mig inte förrän jag är ute på trygg mark. Sista två asfaltkilometrarna till sportstugan. Som dagen till ära är klädda i blankis.

Trots skridskolöpning sista två kilometrarna och kraftig kupering håller jag ett snitt snabbare än vilken standard Malmörunda som helst. Fredrik konstaterar att jag är i bra form. Vargar gör underverk för formen…