Lördagsturen extra allt

Är sällan i Malmö på helgerna nowadays men när det händer springer jag gärna Malmöturen. ”Ett gäng farbröder i varierande form” som de brukar utge sig för att vara. Idag utlovades 15 kilometer och jag såg fram emot en lugn snackerunda. Det var innan jag visste att Sebastian skulle med.

Sebastian är mannen som hatar asfalt. Som har lite för mycket spring i benen och därför känner sig tvungen att hoppa upp på elskåp och parkbänkar. Krypa under vissa staket och svinga sig över andra. Men han håller i sig skinnet oväntat länge…

Han smygstartar sedan med en trappa upp till en perrong. Jag tänker att det är det smidigaste sättet att korsa järnvägen, men inser sedan att det är nu det börjar. Det här är trappan som startar vår crazy tour genom Malmö.

Vi fortsätter över fotbollsplaner, klättrar över staket och befinner oss plötsligt på en löparbana. Och nu är det dags för intervaller. ”Hepp” betyder öka. Nästa ”Hepp” betyder ta det lugnt. Och sen är det max genom kurvan. Kroppen svarar inte alls. Det finns inget krut för spontana intervaller, och jag ser mig frånåkt med hästlängder.

Från löparbanan cruisar vi förbi Södervärn och in i Pildammsparken. Här springer jag hur ofta som helst men aldrig har jag tänkt på att man kan köra trapprejs bakom Margaretapaviljongen. Trappstegen är flera meter breda och instruktionen är MAX ETT STEG PER TRAPPSTEG.  Tjo tjena, jag behöver tre…

Två varv på trapprundan innan vi fortsätter via Tallriken till den branta kulle som finns där. Tre gånger max uppför är det som gäller. Fortfarande inget krut i benen men jag harvar mig upp. Med löftet klingande i öronen att SEN är det nerjogg.

Tillbaka hemma har jag 15 kilometer på klockan. Helt enligt plan. Men jag har också trappor, perronger, löparbana, mera trappor och backe. Ett helt crazy roligt äventyr på en lördag.  Och så länge vi slipper göra box jumps på elskåp kan jag tänka mig att göra det igen…