Löparhelg med Scania Road Runners

Det har varit tyst här igen. Jag har varit i löparbubblan. Firat helg med likasinnade. Så här:

Fredag. Incheckning på Hässleholmsgårdens vandrarhem. På motionsspåret som ligger alldeles bredvid finns en tipsrunda uppsatt. Pannlamporna är på, och vi är laddade. Här sätts kunskaper på prov. Vilken är den nya grenen på OS i Paris 2024? Hur går texten i Peps Perssons Oboy? Jag hade fem rätt av tolv och förärades ingen vinnar-keps. Breakdance alltså… vem kunde ana? Men med tanke på hur jags ser ut i keps så var det kanske lika bra!

Kvällen bjuder på medhavd mat och uppladding inför det stora äventyret som väntar dagen efter.  38 kilometer runt Finasjön med lunchstopp i sportstugan. Vem kan ana att vi ska få vinterbada på köpet….

Det är en magisk morgon vi vaknar till. Inte ens en grötincident, med dubbel saltmängd kan förstöra morgonhumöret. Dubbel saltmängd alltså, sånt som händer med för många kockar, och som vilken regnig dag som helst hade fått ödesdigra konsekvenser. Nu slipper vi i alla fall få saltbrist…

Vi är 6 stycken som lämnar Hässleholmgården strax efter nio. Det är frostigt ute och kylan biter fint i kinderna. Min inre norrlänning jublar, det blir inte bättre än så här. Löpningen flytar fint men de frostiga löven är glashala. Jag står på öronen en gång, men det är det ingen som ser. De tror att jag hamnat bakom för att jag stannat och fotograferat…

Strax innan slottet är Hovdalaån översvämmad extra allt. Det blir en detour på grusväg men vi löser det fint. Denna gång. Med 750 kvar till Sportstugan och med en hunger som slår nya rekord når vi vägs ände. Finjasjön är översvämmad och ledmarkeringen är mitt ute i sjön.  Det blir någonkilometers krypande under grenar innan vi äntligen hittar ut torrskodda på andra sidan. Det var uppvärmningen. Det är efter lunchen som det riktiga äventyret börjar.

Det är översvämmat överallt. Vi traskar genom kohagar för att  undvika det värsta, men inser snart att det är kört. Plötsligt når vattnet mitten på mina lår. Det är kul och iskallt på samma gång. För en sekund tänker jag på vad som ska hända om jag ramlar. Det är precis efter jag snubblat på en stock som simmar omkring under ytan. Men jag håller mig på benen, som jag nu inte längre känner att de finns.

Letar oss upp på en grusväg längre fram och stolpar oss fram på fötter som inte går att känna och än mindre röra. Lite längre fram ska vi krypa under staket för att slippa bada. Ett äventyr nog ingen av oss kommer att glömma.

Tillbaka på vandrarhemmet hoppar vi ner i poolen, in i bastun och därefter raka vägen till pizzabuffén som står uppdukad. Dresscode mjukisbrallor.

Vid halvniotiden drar sig de första tillbaka, klockan nio några till. Halv tio ger jag upp. Löpargäng är uthålliga i spåren, men inga partypeople. Underbart att få krypa ner i sängen och ladda om. Vi har ju ett löppass kvar.

Söndag. Dags att gå i kyrkan. Eller gå på kyrkjakt. I klubbens utmaning att springa till Skånes alla kyrkor, tar vi tillfället i akt att plocka de två oplockade som finns i krokarna, Stoby och Ljungdala. Det blir 14 lättsprungna kilometer på asfalt och mina ben jublar. Inga halkiga blad att ramla på, inga vattenbad.  Helt odramatiskt men också väldigt skönt.

VI avslutar vid lunch. Trötta och glada. Löparhelger alltså. Bästa sortens tillställning. Och vinterbadet lär vi inte glömma på ett tag…