Tillbaka till verkligheten

Efter tre magiska rundor i soluppgång och sommarvärme kraschade jag idag i verkligheten.

 

Jag ska springa efter jobbet och sitter halva eftermiddagen och tittar ut. Ångestfyllt ser jag hur träden blåser åt alla håll. Folk går förbi med bistra miner och snart ska det visst börja regna också. Det är kallt inomhus och jag jobbar i fleecetröa och raggsockar (hej hemmakontoret!). När klockan närmar sig fyra är det dags. Det finns ingen återvändo.

Hinner 1,5 kilometer innan regnet kommer. Det öser ner. Och med motvinden rätt i ansiktet är det minst sagt kyligt. Jag känner att jag grimaserar när jag försöker stånga mig fram. Och mitt i misären tänker jag, det kommer i alla fall bli en bra bild till Instagram. Fast jag får vänta med den. Måste få upp värmen först och riva av de där trösklarna jag programmerat i klockan. Men sen. Då ska jag ta en bild på en blöt katt, med håret åt alla håll och en bister min. Tillbaka till verkligheten ska det stå under. Och jag ska få folkets medlidande…

Fast lagom till passet är klart tittar solen fram. Himlen blir magiskt färgad. Och allt ser underbart ut.  Ingen kommer ens tycka lite synd om mig som gick ut i det där vädret.

Och när jag ser bilderna tänker jag: Vilken magisk kväll. Fula grimaser och kalla händer är sedan länge förträngda och bortglömda!