Menton 2023

Förra gången vi var i Menton blev det lite väl äventyrligt. Jag sprang först vilse i ett slott, men det var ju ändå lite coolt. Att springa vilse bland vildsvin var snäppet mindre kul…
Därför tar jag det säkra före det osäkra den här gången. Springer på säker mark. Med havet vid sin sida har man liksom inte samma oändliga möjligheter att komma fel.

Det kan låta tråkigt att springa fram och tillbaka, men det är världsklass. Varje gång. Första dagen tar jag väster mot Monaco, andra dagen öster mot Italien. Och tredje blir en favorit i repris av den första.

Jag startar klockan sju, ca 20 minuter före soluppgången. Då är himlen kraftigt rosa- lila. Jag tvingas att stanna typ hela tiden för att fota. En 36-bilders rulle från 1985 hade tagit slut innan jag kommit ut ur byn. Ni som vet ni vet. För himlen skiftar hela tiden och ljuset växlar mellan magiskt, halvblek pastell och gyllene fyrverkeri.

Vägen mot Monaco är finast. Men också lite mindre lättsprungen. Det är många trappsteg som ska avverkas, och den som dimensionerat höjd och bredd på trappstegen har inte haft löparens bästa i fokus. Men ändå. Så värt!

Mot Italien är det lite mer bilväg vid sidan om men att passera gränsen utan legitimation är inga problem. Som tur var. För den ligger hemma på hotellrummet. Stigen längs havet är dessutom inte lika oändlig som åt andra hållet, jag får vända lite tidigare än jag egentligen vill. Men vad fasen, petitesser.

Varje löprunda avslutas i vatten som så här i början av oktober är 23 grader varmt. Och frukost på det. Bättre start har inte gått att önska.

Men vi har inte bara sprungit. Vi har gått i mysiga gränder, varit på utflykt högt uppe i bergen, och gjort en detour till Italien. Vi har ätit och druckit gott och firat att vi nu kliver över mittlinjen och börjar livet del 2.

Fredrik alltså. Jag har ju 24 dagar kvar som ung och vacker…