Nu säger jag saker man aldrig ska säga men jag är inne i ett flow. Benen är lätta och löpningen känns så där fantastiskt härlig. Oavsett om klockan är 6 på morgonen eller på kvällen. Jag vet också att det är alltid är när det känns så här som jag blir skadad. Därför önskar jag mig nästan ett tröttmössepass. Fast inte nästa gång, för det är på lördag och då är det raceday!
Hur som haver. Det börjar bli mörkt. Snart kommer tiden då jag behöver vrida och vända på tillvaron för att få in mina löppass i dagsljus. Idag kom jag ut klockan 17 och fick se solnedgången. I somras höll jag mig knappt vaken till den….
1 kommentar
ingmarie Nilsson
19 oktober, 2023 kl 19:23Du har haft ett jättelångt flow! Underbart ju!!!