Femtio år!

Igår small det. Plötsligt var jag inte 23 längre. Så här gick det till:

Startar dagen som sig bör. Med födelsedagsgröt. Vi har diskuterat lyxfrukost på lokal men alltså, inget går upp mot den egna gröten. Och varför nöja sig med second best på sin egen femtioårsdag. Det blir helt vanlig havregrynsgröt. Med paranötter, banan och blåbär. Som alla andra dagar.

Löpturen blir lite inklämd mellan allehanda aktiviteter, men det hade känts konstigt att hoppa över den på självaste femtioårsdagen. Det blir en ganska själlös historia mest för att ha den gjord. Men jag får i alla fall trevligt sällskap första två kilometrarna.

Lunchen äter vi på Kaka på Kaka med äldsta dottern. Och med det finfina kakutbudet fortsätter vi såklart med efterrätt. När de frågar om vi vill ha grädde till morotskakan svarar jag givetvis ja. Ni som känner mig vet. Jag ÄLSKAR grädde. Amanda tycker jag är konstig. Grädde hör visst inte till morotskaka. Men alltså, prova om ni inte tror mig. Lösvispad…

Mätta i magarna åker vi vidare till The Lodge och ”Campers Retreat”.  En helt ny uppfinning, nog egentligen tänkt för husbilsfolket. I priset ingår spa, femrättersmiddag, frukost och mera spa. Och övernattning i egen husbil. Men någon sån har vi ju inte…

Så vi packade med tältet. Den bästa kombon av lyxliv och friluftsliv, och ett femtioårsfirande helt i min smak. I morgon fortsätter festen. Då springer vi 50 kilometer!