Trail före marathon – en kanonkorkad idé

Vi är i sportstugan och med den fantastiska skogen runtomkring känns det som en dödssynd att välja asfalt. Därför gör jag inte det…

Vi åker till Tyringe där Fredrik ska orientera. Jag ska med hjälp av en karta hitta från tävlingsområdet till närliggande motionsspår och springa ett varv på tiokilometersslingan. Och tillbaka.

Det där med närliggande gäller kanske på kartan. Men inte för den som springer vilse direkt, kommer för långt och har 4 km på klockan innan jag ens nått slingan.

Men det ska ordna sig. Eftersom jag ändå kommer att komma fel på slingan och gena bort typ halva…

Slingan är markerad åt båda håll men pilarna och kilometermarkeringarna skvallrar om att det finns ett håll som är mer RÄTT än det andra. Och såklart är det inte det hållet jag har valt…

Därför är det lite lurigt i svängarna och tids nog ska jag göra fel val. Men först ska jag trampa snett, säga JÄVLAR åtta gånger och lägga mig i mossan med foten på en stubbe. Jag som typ aldrig svär. Eller ligger i mossan.

Foten är svullen men inte värre än att jag kan ta mig vidare. Smärtan flyttar sig efterhand. Från utsidan till insidan till insida underben. Det går okej men ibland hugger det till. Småjoggar.

Passerar 1,5 km skylten och eftersom jag springer baklänges borde det ju snart komma en start. Men det gör det inte. I en korsning med fem vägval väljer jag en av de fyra felaktiga.

Springer omkring i skyltlöst land, väljer stigar på volley och får plötsligt syn på en skylt. 2,5 kilometer. Här har jag ju redan varit!  Jag är på samma stig som jag kom och på väg tillbaka till 4,5-skylten där jag hoppade på.

Därmed missar jag typ halva rundan, men tillsammans med det oskyltade partiet och utsvävningen i början blir totalen hyfsat rätt.

Jag brukar säga att jag inte behöver någon fancy Garmin för att jag ändå bara använder de enklaste funktionerna. Men när man inte kan hitta runt ett motionsspår ens med karta OCH ”Min Karta” i mobilen vetetusan. Det är kanske snarare just jag som behöver en klocka där man kan ladda upp färdvägen. Och jag fyller ju snart jämnt… (Ping Fredrik, om du ens läser min blogg?)

Fast mest behöver jag gott läkkött till foten…