När klockan ringer för morgonens löprunda känns sovrummet fortfarande mörkt. Men eftersom jag är grymt långsam med att hitta mina grejer sådär på morgonkvisten hinner det ljusna innan jag kommer ut. Men ändå. Det blev en påminnelse!
En påminnelse om att tiden snart är här då löpningen begränsas. För den som helst inte springer i mörker. Och för den som blir dubbelt så kvällstrött när ljuset försvinner.
Tiden då jag petar in löppass klockan 06 och gott och väl hinner med ett långpass efter jobbet är på väg att ta slut. En liten sorg i hjärtat.
Kanske är det därför jag njuter lite extra idag. Och badet efteråt känns ännu mer fantastiskt än vanligt.
Kanske är det därför jag inte bryr mig om att det ser ut som jag kissat på mig. För att jag glömde att blå shorts är ett dåligt val när man spradat och bara dragit på shortsen över blöta trosor.
För om några veckor badar jag inte efter morgonjoggen, som jag förvisso inte heller gör…. Och skulle jag ändå göra det är det ingen som kommer se den ostrategiskt placerade blöta fläcken på shortsen.
Nu njuter vi hörrni. Maxar ljuset, värmen och sommaren. Fyller en skattkista med fantastiska minnen att plocka fram när vi korvar ner oss i vintertightsen lite längre fram…
2 Kommentarer
Johanna
23 augusti, 2023 kl 13:37Jaa verkligen, jag kör på samma! Maxar allt vad jag kan för att fylla på alla förråden med varm och svettig löpning, mycket bad och mycket glass. Därför gjorde det liksom ingenting att lördagens långpass startade halv ett på augustis hittills varmaste dag! Ska vi inte ta en gemensam morgonrunda till morgondopp snart förresten?
Anna
31 augusti, 2023 kl 09:16Världens senaste svar, men jo… det ska vi ju! Nästa fredag smäller det!