Morgonfrustration

Här kommer behind the scenes. Det där som händer i verkligheten men inte på Instagram. En idyllisk morgonrunda på mellansvenska stigar eller bara en pestig start på dagen.

Vi befinner oss på Baggå B&B och den omtalade frukosten öppnar inte förrän 8:00. Så länge har jag inte sovit sen jag var tonåring. Därför föreslår jag en löprunda innan. Så blir man extra hungrig om nu frukosten ska visa sig vara så Top Notch som det sägs…

Baggå ligger i internetfritt land. Kommer jag vilse är det kört och jag kommer hittas fastklamrad i en hallonbuske om tre veckor. Jag har två alternativ:

1. Ta grusvägen 5 km bort och vända.

2. Följa med Fredrik på en trailslinga som enligt uppgift ska finnas i krokarna.

Jag har inget problem med första alternativet men Fredrik (som efter 31 år tillsammans uppenbarligen inte känner mig) tycker ändå att det verkar i tråkigaste laget för mig, och erbjuder sina tjänster som vägvisare på alternativ 2.

Nåväl. Vi kör på trailslingan. Och det gör jag aldrig om!

Min sinnesbild av en morgonrunda klockan 06:00 är harmoni. Det är stillhet, rytmiska steg mot underlaget och en förlängning av min skönhetssömn fast i rörelse.

Den här morgonrundan är motsatsen till allt det. För precis som i Norrland är stigarna igenvuxna här. Bäckarna översvämmade. Och jag är verkligen inte sugen på mer blöta skor och stanken av träsk i bilen sen. Till och med Fredrik surar. Han som gillar trail. Han är förmodligen också trött på allt blött, äckligt, sunkigt som hänger på varenda ledig plats i bilen. Vill. Inte. Komma. Hem. Med. Mer.

Han säger att vi ska nå grusväg snart. Det är mitt hopp. Det som gör att jag inte sätter mig ner och gråter.

Men SNART är en definitionsfråga. Den kommer aldrig, och nu tror Fredrik att vi är vilse.

Han får inte visa sånt. För så länge jag tror att han har koll är jag lugn. Nu måste jag gråta en skvätt ändå. Tröstar mig med att det finns hallon så att vi inte svälter ihjäl riktigt än. Men synd att missa frukosten…..

Efter 4 km når vi grusvägen. Det har tagit 40 minuter. Jag är arg så att det kokar. Jag har ett marathon om en månad och behöver löpträning, inte promenadträning eller övning i att hantera blöta fötter!

Ute på grusvägen nollar jag klockan. Säger till Fredrik att jag minsann ska SPRINGA 10 km nu. Att jag kommer springa och vända varje gång jag inte hittar, tills dess att jag har 10 på klockan.

Så så blir det! 10 km grusväg. Det kokar ur öronen de första tre. Sen smälter löparhjärtat, jag går in i min traktorfeeling, flyter fram till ljudet av mina andetag.

Så som morgonlöpning ska vara. Och vi hann i tid till frukosten…