Lördagsturen!

Olof pikade mig att vi springer tillsammans mer sällan nu, än när jag bodde i Kävlinge. Trots att vi bor 1,96 km i från varandra. Och allt är mitt fel, jag är typ ALDRIG hemma på lördagarna när Lördagsturen går. Men idag så!

Turen startar klockan nio och det är helt uppenbart att deltagande löpare inte har nämnvärt intresse av fotboll. Själv tänker jag mig en kort runda och att jag ska vara hemma lagom till andra halvlek. Det är jag inte…

Först ska vi hämta upp ett löpande hundekipage, springa så långt som vederbörande hund orkar, stanna och duscha hunden lite och dricka kaffe. Sen ska vi bada och plötsligt blev inte rundan så kort som jag tänkte. Men vad gör väl det när sällskapet är på topp, hunden är glad och vattnet precis lagom kallt? Och när vi som grädden på moset blir påhejade av en tant längs vägen! Det har faktiskt aldrig hänt mig. Det är alltid gubbar och medelålders män (samma sak enligt mina barn…)som peppar, hejar och kommenterar att det ser lätt ut. Aldrig en tant.

Därför drar jag slutsatsen att det är Olof och Fredrik som får hejaropen. Två medelålders män i sina bästa år. Med knäproblem, dålig syn och allt som hör åldern till. Mig var hon säkert inte det minsta impad över. Trots att jag har ännu sämre syn och till och med en rotfyllning på min meritlista…