Helsingborg marathon har ett träningsprogram inför loppet som jag precis som vanligt inte följer. Men så fick jag nys om ett av passen som verkade alldeles särdeles roligt. Fast lite läskigt vad gällande fart. Så här:
Uppvärming
3 km i halvmarafart
2 km i halvmarafart minus 5 sek/km
3 x 1 km i halvmarafart minus 10 sek/km
2x 500 m i halvmarafart minus 15 sek/km
5 x 200 m i halvmarafart minus 20 sek/km
Ståvila 60-90 sek mellan varje.
Har inte sprungit halvmara på länge men gissar att jag skulle göra det på ca 1:40. Det motsvarar 4:45-fart, vilket känns rimligt för 3-kilometraren. Tänker att 4:40 kan funka för nästa intevall men sen börjar det bli jobbigt…
Säger till Fredrik att jag kan göra en snällvariant och börja i 5:00-fart i stället. Det blir ju fortfarande snabbare än när jag är ute och slöjoggar. Och så kommer jag klara hela stegen…
Så tänker en fegis. Fredrik tänker istället: börja i 4:45. Det värsta som kan hända är att jag inte kan öka och att jag istället får köra hela stegen i 4:45… Men då har jag ju i alla fall inte slösat någon intervall i en fart som inte alls utmanar mig. Han är klok han. Så jag gör som han säger. Som omväxling…
Uppvärmningen är seg som kola. Jag orkar inte lyfta benen. Känner mig lite för mätt. Och fattar inte hur jag ens ska komma ner i 5:30-fart. Sen händer nått…
Första intervallen går jättelätt och jag får nästan bromsa mig för att den inte ska gå för fort.
Andra intevallen likaså. Det är först när jag tvingats till en vändning och tappat fart som jag behöver anstränga mig för att komma upp i fart igen.
Fortfarande på tusingarna känns kroppen stark. Under den första får jag dessutom draghjälp av en random tjej som springer i exakt rätt fart. Man tackar!
Och sen när farten börjar bli läskig är ju intervallerna så korta att de bara försvinner innan jag hunnit blinka.
Jag fixade alla. Från början till slut. Och tackar Fredrik för att jag inte började långsammare. Då hade jag ju inte alls varit så här förträffligt nöjd och trött som jag är just nu.
Jag kanske ska lyssna på honom fler gånger…
2 Kommentarer
ingmarie Nilsson
13 juli, 2023 kl 00:40Det låter väldans tufft men absolut skoj! Att du grejade det är jag inte ett dugg förvånad över. :-)
Anna
13 juli, 2023 kl 20:06Det var ett typiskt Anna-pass. Hanterbart och inga JÄTTESNABBA intervaller. Sånt kan jag inte…