Löparäventyr del 2: Ramsvik-Smögen 26 k

På loppet Icebug Xperience (som vi lånat gpx-filen från) går starten i Smögen. Av transporttekniska skäl är vi tvungna att vända på steken. Och en vänd stek är också en stek, även om det blev lite dumt på slutet..

Vi tar bilen till Ramsvik där vi enligt plan ska hämta den löpandes i morgon. Det betyder att vi inte har någon bil på campingen till kvällen och inga möjligheter till panikutflykter till Ica om det skulle behövas. Vi får hoppas att vi tänkt på allt och att campingkylen är fylld med allt vi av en händelse blir sugna på. Men framförallt, att det torra ombytet inte ligger i bilen. Den här lösningen är minsta sagt risky business, men jag förlitar mig på våra logistikskills.

Anyway. Att parkera bilen vid starten i Ramsvik kräver sin Teslaägare. 800 kr ska de ha för att husera vår bil till i morgon. Vi snåla Volvo-människor får snällt köra 500 meter till för en gratisparkering. Värt ändå. Och promenaduppvärmning är inte fel då själva banan börjar rakt uppför sen.

Vi springer över fantastiska klipphällar och fortsätter på lätta skogsstigar. Älskar att kunna rulla bort ett par kilometer, men vet att det svårsprungna partierna alltid lurar runt hörnet.

Det är under ett bråkigt och stenigt parti som jag hittar en ny definition på ordet Trail:

”Trail är när Fredrik går fortare än jag springer”

Sug på den. Och känn frustrationen…

Som tur var växlar underlaget hela tiden, och vi får det härligt lättsprunget (med inslag av huggorm) i flera kilometer därefter.

Men inget gott som varar. Plötsligt står vi på obanad mark och förväntas navigera rätt över klippor, och genom hav av ljung. Det är fasen inte lätt, men återigen glänser orienteraren och leder oss hela vägen till mat.

Lunchpausen ska bli katastrofal. Solen steker, myror springer skytteltrafik in och ut ur mina shorts. Alla stenar är sneda att sitta på och maten är hemsk. Fredrik har packat ner en chiligryta på påse som är skållhet och dessutom jättestark. Han har envisats med påsmaten trots att jag föreslagit ett annat koncept: några panikbars och lunch på uteservering i Smögen när vi är klara. Det är ju trots allt vår bröllopsdag.

Jag muttrar i smyg över min chiligryta och över att jag gift mig med världens mest oromantiska man. Men det ska visa sig senare att det var ett mycket klokt beslut!

Efter lunch är det lättsprunget. Mycket nerför och en hel del asfalt. Utsikten från Smögenbron är fantastisk och även de första kilometrarna på ön. Vi passerar en mysig badplats och badtarmen skriker, men vi vågar inte blöta ner oss med tanke på den mörka moln som drar in. Blir vi blöta kommer vi aldrig att torka…

Det fantastiska Smögen förvandlas plötsligt till turistparadiset Allan. Det är folk överallt och alla är i vägen. Det kan jag leva med. Men när regnet öser ner, och vi upptäcker att stället inte har ett enda kafé brister det lite. Det är 1,5 timme till bussen går och allt man kan köpa är skaldjur och GB-glass… Någonstans är det tur att vi ätit påsmat. 300 kronor för en liten räkmacka på iskall uteservering är för de piffiga turisterna, inte för de sunkiga löparna med avgrundsdjup hunger.

Men vi är inte bittra. Vi åker rakt hem till tältet och käkar våfflor i stället. Två av tre etapper gjorda. Hunnebostrand-Ramsvik väntar och humöret är fortfarande på topp!

Rapport från dag 1: Bohus Malmön-Kungshamn, hittar du här!