Vi bjöd in oss själva på frukost hos svärföräldrarna. De bor sådär strategiskt långt härifrån. 12 kilometer och precis lagom långt till frulle.
Vägen dit är så nära ett löpband man kan komma. SPIKRAK. Lite trixande ut ur malmö men från kilometer 5 är det typ 5-6 kilometer utan en enda sväng. Det är liksom inte bara rakt utan jätterakt. Som en gammal banvall.
Jag avskyr löpband men spikraka vägar är min paradgren. Och när en löpare kommer in från en sidoväg, precis bakom mig, får jag ett infall att jag inte ska släppa förbi honom. Från att ha såsat runt i min egen värld drar jag upp tempot. Maskinen svarar. Det är lite svalare idag. Tuffar på och känner mig stark. Känner doften av frukost. Och vågar inte vända mig om!
4:45-fart sista fem. Helt spontant. Utan tanke på att springa fartpass. Så skönt när det bara blir, för då slipper man vara nervös hela dagen innan….
Och ja, frukosten var outstanding!
Inga kommentarer