73 km för en tomatpaj

Vi ska cykla från Malmö till Tomatens hus för årets tomatpajspremiär. Pajen jag bloggar om varje år för att den är typ den godaste paj som finns. Planen är att cykla via Kävlinge för att återuppleva gamla cykelvägar och utmana oss själva med en tur uppför den ökända Rönneberga backe. Hem blir det tåg. Från Glumslöv. Tror vi…

Redan innan avfärd ser vi att Skånetrafikens prislista haltar. Från Glumslöv kostar det 117 kronor. Från Landskrona 7 km längre bort kostar biljetten 58. För den som hellre dricker cappuccino är valet enkelt. Vi cyklar till Landskrona! Men först skulle vi ju till Tomatpajen…

Ut ur Malmö är katastrof att cykla men vi lyckas ändå pricka en grön våg och klarar oss med ett enda stopp innan vi kommer ut ur stan. Lyckas heller inte köra över någon eller krocka, fastän gott om tillfällen ges.

Det är underbart att cykla över åkrarna trots att motvinden följer oss från start till mål. Nostalgifeelingen är på topp och vi konstaterar att cyklingen är en av de saker som faktiskt var bättre innan vi flyttade. I övrigt kommer vi inte på så många fler…

När vi kommer till Rönneberga vill Fredrik tävla. Det vill inte jag. Därför låter jag honom sticka före. Första biten går i rak motvind och jag kommer ingenstans. Avståndet ökar och jag blir tjurig. Jag hatar att tävla när det går dåligt, fast jag ju inte ens tävlar! Har ju inte ens rätt växel!

Vägen svänger och vinden kommer från bättre håll. Jag återfår motivationen och taggar till. Vinner det andra segmentet med 4 sekunder fast jag ju inte tävlade…

Efter avklarad backe är det photoshoot för bildbevis. Jag överlåter selfie-momentet till Fredrik som lyckas sådär…

Sen är det bara en mil kvar till belöningen. Tomatpajen. Lika god som alla år. Njuter i solen exakt sju minuter för länge för att hinna med tåget från Landskrona.

Så nu sitter vi på en öde perrong, med en timme till nästa tåg. Utan en kaffebar i sikte. Men vi sparade i alla fall 59 kronor…