Vi brukar få startplats i Vårruset via jobbet, men i år blev det visst inget av den saken. Därför visste jag inte ens att det var idag. Förrän musiken drog igång lagom till eftermiddagscappuccinon på balkongen!
Och nu snackar vi Askungar på bal. Vårruset är verkligen inget lopp jag drömmer om. Då hade jag såklart anmält mig själv. Men när man hör peppen och musiken, och hela parken osar av nervositet och förväntan, så växer fjärilar i magen även hos den som sitter på balkongen. Som plötsligt vill slänga sig ut som Tarzan i en lian. Landa i närmsta träd, springa till startlinjen, roffa åt sig någons nummerlapp på vägen och sen bara köra när startskottet går.
Istället läser jag min race report från förra året. Skrattar en aning åt ett ganska roligt inlägg och tröstar mig med att 5 kilometer är en apjobbig distans. Dessutom är picknicken ändå inte någon höjdare jämfört med en cappuccino på en balkong.
Springer du Vårruset i år?
Inga kommentarer