Höll på bli tokigt!

Plötsligt glömmer jag att det bara är en vecka till Köpenhamn marathon och tror att det är två. Någon lägger ut om långpass och jag tänker att det är perfekt, så här två veckor innan. Eftersom jag inte följer något program och dessutom alltid glömmer hur jag brukar lägga upp det går jag in på Strava för att se vad jag gjorde den här helgen förra året…

 

2+10 km. What?

Tänker så hjärncellerna kokar innan jag inser att loppet faktiskt är NÄSTA helg. Och skippar långpasset…

Men vägen till maran är inte spikrak. Mycket konstigt ska hända innan dess.

Onsdag: blodomloppet i Malmö. Vann en startplats. En sista genomkörare. Lite för nära men lite kul ändå.

Fredag: 150-års fest med jobbet i Köpenhamn. Bussen tillbaka till hotellet går 01:30. Minst fyra timmar för sent för en marathonlöpare. Har redan gjort klart för alla kollegor att jag INTE kommer att ha högklackat. Dels för att jag knappt äger några, men framför allt för att jag vägrar få ont i fötterna, klämda tår eller träningsvärk i vaderna 36 timmar innan start!

Lördag: Ta mig tillbaka hem med tåg som med all sannolikhet är inställda pga lokförarstrejk.

Söndag: Tåget igen…. ser bara kaos. Ett helt gäng löpare som trängs på alldeles för få ersättningsbussar och alla missar starten.

Plan B. Övertala Fredrik om den där hotellövernattningen. Tyvärr har han blivit av med sina spenderbrallor. Någon som har sett dem?