Hittaut

Efter att ha läst alla Ingmaries inlägg om Hittaut, blir jag sugen på att testa. Tar med mig mannen, myten och orienteraren för en tur i Tyringeskogen. 24 kontroller i varierande svårighetsgrad.

Vårt första problem är att få tag i en karta. Appar i all ära, men i skogen vill jag ha papperskarta! Den skulle ha delats ut med tidningen till alla boende i fredags, men eftersom vi varken har tidning eller ens brevlåda i Sportstugan fick vi såklart ingen. Och på utlämningsställena skakar de på huvudet. De har inte fått några kartor. Trots att Hittaut-säsongen startade den 28 april enligt hemsidan. Jag blir sur. Fredrik går till granne och lånar en… Problemlösning på olika nivå.

Anyway. Med kartan i hand ger vi oss av. Jag tänker att det är löpning med skattjakt jag ska ut på. Men det visar sig vid första kontrollen att det är klättring över och under trassliga grenar. Det tar två minuter att springa dit och 10 minuter att trassla sig fram till kontrollen. På köpet två upprivna underben.

Jag stannar klockan för att inte få 4 timmars träningstid för 10 kilometers löpning. Så får man inte göra säger orienteraren. Sen skuttar han iväg över det skruttiga underlaget medan jag i sakta mak tar mig ut på stigen igen.

Vår arbetsfördelning är tydlig:

Jag väljer färdväg. Gärna omvägar för att casha in lite kilometer, men framför allt för att få lättsprunget och skönt underlag. Och för att det är lättare att hitta längs en stig än någonstans mitt ute i spenaten.

Fredrik dubbelkollar mitt färdvägsförslag innan avfärd. Och rättar mig när jag tror att det är en elledning jag ska leta vid fast det är en stenmur.

Jag springer före för att jag har spring i benen. När jag springer för långt av bara farten är det Fredrik som visslar så jag stannar. Ibland springer jag förbi ett helt stängsel innan jag upptäcker att jag ens kommit till stängslet…

Jag bär vätskeväst med hans vatten. För att han inte kan korva i sig i storlek small och för att jag tänker att jag har lite tillgodo då. I besvärliga situationer!

Som när kontrollen är rätt inne i värsta taggbuskarna. Då får han offra sig. Medan jag tittar på… Rättvist ändå. Jag bär ju ändå hans vatten.

Vi hittar alla 24 kontroller, men mest av allt hittar vi en ORM. Jag är faktiskt lite rädd fortfarande.

Summa summarum. En kul söndagsutflykt på en måndag. Men det är nog tur at jag inte blev orienterare. Jag är nog lite för bekväm för de knöligaste kontrollerna. Stigkorsningar är min melodi . Gör inte ens lite ont på underbenen….