I september ska jag springa Vånga Mountain Extreme. Det är en kuperad varvbana på 8 km kryddad med en galen slalombacke. Och du kan välja att stånga dig upp en, två eller fem gånger (8, 16 eller 40 km). Idag fick jag möjligheten att testa själva backen på min löpning mellan Vånga och Oppmanna….
Efter en uppvärmning på 1,5 km står den där. Backen. Stannar för en photoshoot, mest för att skjuta lite på det ofrånkomliga: maxpulsen, hyperventileringen och nära-döden-upplevelsen…
Sen tar jag tjuren vid hornen och sätter tänderna i backen. En tugga i taget.
Det går våldsamt sakta och stundtals känns det som det är myrsteg framåt. Ska jag någonsin komma upp?
Det ligger snö på banan och det krävs en styrkeinsats mentalt att orka ändra kurs och runda högarna. Vattenpölarna bryr jag mig inte om. Klafsar rakt igenom och sparar någon decimeter…
På toppen stannar jag och andas. Känner festen innanför bröstbenet och tänker att det här loppet kommer bli grymt. På ett coolt sätt.
Jag är anmäld till 8 km pga Helsingborg marathon veckan innan. Lite skönt att veta att backen bara ska övervinnas en gång…
Men för den med pigga ben går det ju att få mer pang för pengarna. Fem varv alltså. Kan bara tänka mig känslan när man ramlat över mållinjen sen. Coolaste.
2 Kommentarer
ingmarie Nilsson
9 april, 2023 kl 22:47Jag älskar ju Hammarbybacken så den där borde falla mig i smaken. Långa sega är typ en miljard gånger bättre än korta, branta. :-) Men hur är resten av banan?
Anna
10 april, 2023 kl 19:57Jag skulle nog säga att denna är både lång och brant 😀! Testade bara en liten slinga i toppen av backen och det var fin stig. Men av banprofilen att döma ska man ner och upp lite till 🥳🥳🥳