Det var en gång ett par löparskor som blivit köpta i för liten storlek. Efter åtskilliga rundor med ömmande tår degraderades de (efter en runda i tvättmaskinen) till innegympaskor. Skorna var knallorange/rosa i sin karaktär och ägaren kände sig omodern bland gymfolkets vita och svarta fotbeklädnader. I smyg drömde hon om att de skulle gå sönder så att hon kunde köpa nya. Hon var nämligen snål, eller det som numera klingar lite bättre: miljömedveten!
En dag glömde hon så sina skor på gymmet. Man kan tro att det var med mening, men så var inte fallet. Hon var bara lite mer förvirrad än vanligt.
Tiden gick och när hon kom tillbaka till gymmet några veckor senare för en titt i kvarglömtlådan fanns inga knalliga skor. Som upplagt för shopping alltså, men tro tusan att hon inte hittade några oanvända race flats i garderoben som tog över rollen som inneskor. Snåltarmen jublade och drömmen om ett par diskreta skor förblev en dröm.
Ett halvår senare kliver jag in på samma gym igen. I skohyllan står mina skor och med tanken på det ovanliga slitaget under lilltårna är jag bergsäker på att de är mina. Tar dem under armen och går hem.
Först några timmar senare slår det mig att någon kanske tagit dem ur kvarglömtlådan och sålt dem. Och att någon stackare nu får gå hem utan skor…
Måste nog ringa och berätta om mitt tilltag. Att jag tjuvat mina egna skor. Ifall någon tjuvat dem före mig…
Inga kommentarer