Peterssonmaran 2023

Det här är ingen race report för Peterssonmaran är inget race. Det är ett fantastiskt event som kan vara en mara men precis lika gärna exakt vad du själv önskar. Du kan starta med gruppen och hoppa av när du är nöjd. Eller hoppa på längs vägen och ta sista biten mot målhänget. Eller både ta starten och målet och gena lite på vägen. Det blev min melodi.

Starten går vid Stadion klockan 10. Lyxigt att ha gångavstånd till start, även om jag tog en liten omväg för morgonkaffe…

Det är ett helt gäng samlat, och hela inför-start-minglet handlar om vem som ska springa hur långt och i vilken fart. Jag teamar upp med chillargänget. Vi ska springa i 6 min-fart med undantag av två femkilometrare i 5:30. Bekvämt. Men allt blir inte som man tänker sig….

För efter den första femman börjar jag snacka med en tjej med väldigt pigga ben. Trots att hon persade på Boston marathon för bara 12 dagar sedan. Tempot går upp.

En stund senare ansluter Sara, som just avverkat en supersnabb femma, och ändå har spring i benen. Tempot går upp lite till. Som ett tåg tutar vi fram genom det skånska landskapet, genom Höllviken City och mot den vätskekontroll som jag faktiskt börjar längta lite efter.

Efter 25 km blir det paus. Ölpaus. För alla utom hon som aldrig fattat det goda med öl. Vi vilar länge och väl. Väntar in de som kommer bakifrån. Snackar med de som redan hängt här hur länge som helst. Laddar inför de sista 8 km som vi lovar varandra ska gå lugnt och fint. För som det blir ibland hade visst alla trott att det var ”de andra” som drog upp tempot, och liksom bitit ihop lite…

Målgången är i Skanörs hamn och målrakan kantas av uteserveringar. Det spelas hårdrock och tutas i tuta för var och en som närmar sig mål. Folk på uteserveringarna undrar vad som händer och några modiga kommer fram och frågar.

Har vi sprungit från Malmö???? Och varför har alla en svart väst som putar ut därbak? Som ett helt gäng sköldpaddor…

Vi avslutar med mat innan det är dags för mig att traska i väg till bussen.

På busshållplatsen upptäcker jag att den är tillfälligt flyttad 700 meter och jag får… SPRINGA! Kanske inte favoritsysselsättningen med 33 km i benen, men orkar inte vänta på nästa buss…

På plats vid den ersättningsbusshållplatsen med någon minuts marginal. Ett gäng löpare ansluter och vi får se bussen blåsa förbi utan att stanna. Med en busschaufför som rycker på axlarna när vi viftar…

För ordinarie busshållplats är tydligen öppnad. Utan att de tagit bort ”tillfälligt flyttad”-skyltarna eller ändrat infon i appen. Heja Skånetrafiken!

Men inte ens det kan göra mig bitter efter typ världens härligaste dag. Till nästa år ska jag dock ta med mig handduk. Havet skrek efter mig…