Vi skrattar när vi ses i hallen. För vi ser på pricken likadana ut. Frånsett lite rynkor och 30 års allmänt åldrande. Vi har valt precis likadana kläder och känner oss som ett gammalt gift par på campingsemester. Dottern är på besök i sportstugan och vi ska springa. Få folk att tro de ser dubbelt…
Dagens pass är mest en formkoll för att se om kroppen är återhämtad efter förkylningen. 10 kilometer är beställt och jag väljer en platt runda från Hässleholmsgården och längs Finjasjön hem. Solen skiner från klarblå himmel och snön knastrar under skorna.
Det är under den här rundan jag ska inse att min dotter är störd. Löparstörd. Hon springer med ett leende över hela ansiktet och klargör med jämna mellanrum hur härligt hon tycker det är att springa. Jag tror hon använder alla superlativ som finns för att beskriva det som vi alla löpare känner när vårkänslorna börjar sippra fram.
Och jag är stolt. Stolt över henne, och över mig själv som lyckats lura i lite löparvett i henne.
I morgon är det ett lite längre pass beställt. Och brantare. Jag hoppas entusiasmen håller i sig även när det börjar bränna lite i låren!
Inga kommentarer