Till Stockholm utan löparskor

Vi har projektdagar i Stockholm och jag anses tillräckligt frisk för att hänga med. Helt ärligt hade jag varit livrädd om jag träffat mig själv, men mina kollegor är mindre fega av sig. Kanske för att de inte tycker om att springa och inte ser varje förkylning som ett ofrivilligt springuppehåll…

Jag är inte hängig men snorar som en fontän. Kan utan problem jobba men alltså inte springa. Hade jag haft virkning som hobby hade jag inte varit lika hysteriskt rädd för förkylningar. Så det kanske är det som är skillnaden i rädsla hos folk. Själva konsekvenserna av snor.

Anyway. Jag ska till Stockholm med förkylning. Det är superbekvämt i jämförelse med vanliga resor i jobbet:

Jag har inte suttit i två timmar och skapat rundor som lämpar sig att springa klockan 06:00 på morgonen.

Jag behöver inte packa löparskor och löparkläder.

Jag har inte behövt pussla med tiden och fundera över när/hur jag lämpligast springer utan att verka helt asocial…

Jag bara åker dit i människokläder och behöver inte börja knorra vid 22-tiden för att jag vet att jag ska upp och springa.

Helt ärligt känns det ganska skönt. Och med tanke på att det ska vara minus 16 i Stockholm så gör det faktiskt ingenting. Embrace your förkylning liksom. Hitta fördelarna, och du blir en lyckligare själ.

Se det som ett visdomsord.