Är i Stockholm med kollegorna. Åkte från ett soligt Skåne kl 06:00 och hamnade på Polarexpedition i huvudstaden 4,5 timme senare…
Frågan kommer upp hur vi ska ta oss från stationen till kontoret på Humlegårdsgatan. För den som inte har tränat på en vecka är svaret enkelt, vi ska gå. Då har jag inte stenkoll på hur grisigt väder Stockholm har att erbjuda. I tåget är det ju varmt och skönt…
När vi kommer ut slänger jag upp väskorna på ryggen och börjar gå, medan kollegorna sladdar omkring med sina rullväskor i sluddet på trottoarerna. Det talas om taxi och någonstans låter det lite lockande, men min autopilot är påkopplad och jag tänker att det går lika fort att gå som att vänta på en taxi. I alla fall för den som inte har rullväska med snö i kugghjulen…
Jag försöker peppa upp stämningen men inser att jag nog borde vara väldigt tyst. Erbjuder mig istället att ta en väska, så som jag ibland får ta packning från Fredriks när han börjar tjura… Ingen nappar. De är krigare med väskor på släp.
20 minuter senare är vi framme. Dyngblöta. Men jag fick i alla fall röra på mig…
2 Kommentarer
Anna T
9 mars, 2023 kl 09:47Älsk-hatar att vara den där som alltid ser gå som första valet! Man får röra på sig, men liiite bökigt är det ändå – och då framför allt gnället från sällskapet som ser andra alternativ. Som, precis som du säger, tar lika lång tid, så varför skulle vi liksom? :-)
Anna
9 mars, 2023 kl 17:21Haha, håller med. Det är dubbla känslor. Fast jag hade nog inte varit lika illa omtyckt om jag själv gick och släpade en rullväska…