15 kilometer med moms

Hon beställde 15 kilometer men jag avrundade till 17. Sen blev det ändå på något väldigt mystiskt vis 22…

Planen: Höjdarnas höjdarled långa loopen (12 km) plus transportlöpning dit och hem (2×2,5 km). Min exemplariska mattehjärna behöver inte många sekunder för att räkna ut att 12+5=17. Det är det inte. Det är tydligen 22.

Fredrik tipsar om en annan väg till Hovdala slott och starten på höjdarleden. Den ska vara lite flackare. Bra. Att den också är längre var det ingen som sa. När vi kliver på leden visar klockan 4,5 km och jag inser att det kommer bli för långt. Igen. Men jag säger inget…

Vi tassar på snötäckta stigar i en helt fantastisk vårsol. Det är kuperat som alltid i de här krokarna. Dottern lär mig hela danska språket medan vi springer och jag tänker att det är bra. Så hon inte märker exakt hur länge vi håller på.

Vid en konstpaus vid 16 km råkar hon se min klocka (som jag envist försökt gömma) och inser att  vi kommer övertrassera vår kilometerbudget. Men hon säger inget. Jag vet inte att hon vet. Det blir en tyst överenskommelse. Vi bara springer.

När 500 meter återstår frågar hon om det blir en jämn kilometer. Jag svarar att vi kommer att landa på ”komma två”.  Utan att avslöja vilken kilometer som avses. Då säger hon att vi får putsa till närmsta jämna.

Är du säker frågar jag? Vet du hur långt vi sprungit? Då berättar hon att hon tjuvkikat på klockan och tror att vi landar på 21 kilometer efter putsning. Jag säger att det blir 22 och hon spritter till. Stolt som en tupp över långpasset vi precis är på väg att avsluta.

Kvalitetstid med utflyttade barn blir inte bättre! Världsklass!