Det är inte ofta som mina ben känns som betong, men idag hade jag fasen behövt lyftkran för att ta mig fram. Tänkte ett myspass på 20 km. Det blev 22 km helt utan mys.
Logiken är oklar. Jag hade vilodag igår, sov en Törnrosasömn utan dess like och hade dessutom laddat med HETVÄGG. Ja ni hör, det borde vara som upplagt för studsiga ben. Men det konceptet funkade inte. Inte alls.
I morgon ska jag på utflyktslöpning med sällskap. Uppladdningen blir annorlunda. Säkert lite vin, och bergsäkert alldeles för lite sömn. Och med ett stolpigt långpass i bagaget. Hoppas att det ska funka bättre. I morgon vet vi…
4 Kommentarer
Anna T
25 februari, 2023 kl 17:21För mig är orsaken i 9 fall av 10 mens! 1-2 dagar senare efter att jag känt mig obeskrivligt orkeslös, tung eller trött, så kommer den. Tänker ofta på eliten såna gånger, jag hade aldrig kunnat vara elit! Prestera på topp för det mesta, men så var 27-35e dag så presterar man som en topp-motionär. Tänk om den dagen infaller på en viktig tävling?? Hjälp!
A-mamman
25 februari, 2023 kl 17:36Intressant Anna T! Och äntligen kommer det mer forskningsrön kring detta – dock kan inte den här sköldpaddan skylla på det ;) Och Anna N, att springa 22 km med betongben är jäkligt strongt, om än inte skönt och kul.
Anna T
27 februari, 2023 kl 08:11A-mamman: ja alltså, jag sa inte att jag var något annat än en sköldpadda! :-D Men ibland blir det värre (och oförklarligt just då) – och sen kommer orsaken. Och ja – det är intressant, och med åldern mer och mer tydligt och vips är man inne i nästa fas och ska förstå sig på det och sina nya förutsättningar. Klimakteriet – vilket mörker!
ingmarie Nilsson
25 februari, 2023 kl 23:27Hur du pallade 2 km extra med betongben är ofattbart! Du är superstark!