Varför fartlek inte är ett alternativ

Jag är en siffernörd. Älskar excel och blir lycklig av matematik och logik. Gillar när svaret är en siffra och inte något fluffigt ”beror på”. Och det gäller inte bara jobbet, utan minst lika mycket på träning.

Mina spinningupplägg är alltid ett pussel av vackra siffror. Och när jag tänker fartpass är halva nöjet att sätta upplägget.

1-2-3-4-5-4-3-2-1. En vacker symmetri.

3 x 10 min. Fyrkantigt. Tydligt. No questions asked.

12-10-8 minuter. Dagens pass. Jämna tidskap på två minuter. Den logiska fortsättningen hade varit 6 minuter. 7 hade inte hänt…

Och så tar vi FARTLEK. Det spontana och lekfulla. Spring fort i tre lyktstolpar, gasa uppför backen eller spring fort tills du möter en gubbe med keps.

I teorin låter det ju lattjolajbans, men alltså det funkar inte för mig. Hur vet jag vilken lyktstolpe jag ska börja vid? Tänk om alla gubbar med keps är på BINGO ikväll och jag inte kommer möta någon? Det slutar ALLTID med halvtaffligt jobb. Få intervaller med halvtaskig fart. För att jag liksom aldrig kommer till skott när jag själv får välja.

Fartlek må vara en av de svenska ord som faktiskt adopterats till engelska, men det hjälper inte. Fart leker jag inte mig till, jag behöver en pipande klocka som piper i ett snyggt programmerat mönster!

Är du lekfull eller fyrkantig?