Löpningensdag 2023 – när man festar till det lite extra

Vi firar alltid Löpningens dag i Stävie. Provlöpning av den mysigaste lilla trailbana som finns, och liksom uppladdning för loppet som går av stapeln om en månad. Så gör vi även i år. Men personligen partajade till det lite extra den här gången…

Blir avsläppt i Lomma för transportlöpning till festen. Och Lomma knockar mig. På flera vis. Det är så magiskt vackert i soluppgången att jag stumnar. Stannar, fotar, springer och stannar igen. Jag kommer liksom inte därifrån. Tänker att jag ska ta en bild när jag springer mot den rosa himlen. Riggar kameran, springer och….. snubblar!

Förnedrad inför Lommas morgonpigga hundägare och dessutom fångad på bild i min egen kamera. Foten har landat i en grop och vikt sig lite för långt åt sidan. 200 meter in på löpturen som är tänkt att bli ett långpass! Paniken hinner infinna sig, men det löser sig. Efter några varvsnurrningar på fotleden är den fit for fight och jag fortsätter löpturen i rikting Stävie.

Att springa A-B är världsbäst. När inte vinden går från B till A…. Motvind 15 kilometer i sträck är aningens påfrestande och jag har redan hunnit glömma den magiska starten vid havet. Nu är jag på en åker utan ett enda hus som blockar vinden. Och det här är bara början. Del 1 av dagens 3 etapper.

Kommer till Stävie 25 minuter före start och löparna har börjat ramla in. Minglar runt och tittar på de fina nummerlapparna som folk pysslat i hop. Alla är glada. Så som man är i Sverige när solen skiner i februari!

Hinkar i mig en medhavd latte för att få upp lite energi till mysvarvet som väntar. Sen kör vi. Snackar mig runt. Genar och fotograferar. Solen genom grenarna. Ja ni fattar, alla batterier i världen tokladdas.

I målgången hänger folk kvar för att vinna utlottningspriser och semlor från världens mest välfyllda semmelgenerator. Joe Nimble pratar barfotaskor och vi andra pratar löpresor, löpevent och lopp.

Men kalas tar slut och så även detta. Folk åker hem till sitt. Via Konditori Kringlan i Kävlinge för att lösa in sina semlor. Så många att Kringlan himself får äta en från igår.

Och då återstår bara del tre av kalaset. Att springa och plocka in skyltar, och därefter ta sig vidare i riktning Lund.

Jag vet inte hur långt kalaset ska bli. Tanken är att jag ska springa tills Fredrik kommer ikapp mig, men när gör han det? Hur lång tid tar hans ärenden och hur babbelsjuk är han? Ska det bli 22 eller 30?

Det är något coolt i att inte veta. Och med vinden i ryggen och solen i ansiktet önskar jag att han ska ta det riktigt lugnt. Jag vill springa långt.

Vid 23 km kommer en bil. Håller tummarna för att det inte är han. Jag vill inte sluta nu! Det är en övningskörningsbil. Jag andas ut och fortsätter.

För varje kilometer hoppas jag få springa en till. För varje ljud av bil blir jag nervös. Vill inte att det ska vara över. Autopiloten är påkopplad och benen trummar av sig själv medan jag glassar mig i solljuset.

Det dröjer till 28 kilometer innan han dyker upp och jag snällt får hoppa in i bilen. Med en fantastisk känsla i kroppen.

Har nog aldrig firat Löpningensdag SÅ HÄR perfekt.

Hur firade du?