Fick svara på fyra frågor om marathon, i en intervju till Helsingborg marathon. Och blev helt lycklig när jag formulerade svaren…
Att försöka förklara det bästa med ett marathon kan lätt leda till pirr i magen. Jag känner hur jag blir lycklig när jag tänker på peppen i startfållan, publiken, highfivesen. Men också stirret veckan innan och ömheten i musklerna dagen efter. Och den där obeskrivliga tröttheten. Så fantastiskt skön. Det är nästan så jag vill springa ett marathon redan i morgon bara för att få känna allt det där.
Och så tänker jag på alla människor som inte springer marathon. Fasen vad de missar.
Fast så kan man ju inte tänka. För då skulle ju fallskärmshopparen tycka synd om mig som missar den upplevelsen. Som jag inte ALLS har något behov att att få vara med om.
Det är väl helt enkelt så att vi blir saliga på olika saker.
Vad är din grej, som kan få det att pirra i magen en helt vanlig tisdag?
2 Kommentarer
Lomma-Eva
8 februari, 2023 kl 07:40När en kompis messar och undrar om jag har lust att prata henne igenom en mil eller två, typ NU. Både tempo och sträcka och väder får bli vad det blir och jag bara njuter av att pirret i kroppen – klart jag är på, middagen får vänta!
Anna
8 februari, 2023 kl 19:15Sånna kompisar ska man hålla hårt i! Bästa sorten!