Fredrik är på mystiskt äventyr för orienteringsgubbar och jag är ensam i sportstugan. Inte ensam som i ”ensam och övergiven”, utan mer som ”ensam men hur fasen ska jag hinna med allt jag tänkte passa på att göra”….
Listan är lång. Jag ska promenera, ringa till mamma och lägga pussel. Jag ska även packa upp flyttlådor och montera garderobsinredning. Listan har knappt börjat. Jag ska också sy tygservetter av en för liten duk och äta. Lite spinningmusik på det och foamrolla muskler inför morgondagens långpass.
Och nästan viktigast: dricka te under filten framför På spåret.
Men alltså. Det är lite stressigt att vara ensam. Och plötsligt kommer sms:et om att han är 30 minuter hemifrån. Spinningmusiken dånar högt medan jag tittar på På spåret utan ljud. Korsordet halvlöst och pusslet inte ens öppnat….
Undrar när han ska på gubbklubb nästa gång.
Inga kommentarer