Idag är feltänkets dag. Det blir inte många rätt men det blir bra ändå…
Jag är helt ensam mellan 8-16. Drömmen, i vanliga fall. Ni vet det där evighetslånga långpasset utan någon tid att passa. Att komma hem och sitta svettig i hallen och scrolla instagram i fred. I en halvtimme eller två utan att någon undrar var man blev av. Och tallriken som kan stå kvar på bordet medan man duschar. Utan att nån ser. Bara för att man inte orkar…
Men nu har jag en trött höft. En som tycker det räcker med tio kilometer. Jag bör alltså inte springa det där långpasset, men vill inte sitta hemma och vänta. Det får bli ett annat äventyr!
Jag ska cykla till Bulltofta, springa 10 km och cykla hem. Det 12 km cykel och ett alldeles lagom lång löppass. Gott så.
Men jag fastnar i klädlogistiken. Vad ska jag göra med en jacka och överdragsbyxor medan jag springer? Problemet ter sig oöverstigligt att jag börjar kolla busslinjer. Ett byte på vägen och jag är lost. Men jag kan ju springa dit. Och bara ta ett varv. Här nånstans snubblar den annars hyfsade mattehjärnan. För 6+5+6 är ju mycket mer än tio…
Men det slutar inte där. För Bulltofta är fint och spåren är mjuka. Jag älskar ju motionsspår. Så synd att ha tagit sig ända hit och bara springa ett varv. Förhandlar till mig 2,5-kmspåret också. När jag ändå är här. Och ingen väntar ju ändå där hemma…
Nu är det bara hemvägen kvar. Om man inte skulle passa på att hämta den där handväskan jag glömde i stan igår? Så slipper jag gå ut sen!
Bra idé ju. Trots att löpning med handväska kanske inte går till historien som det mest harmoniska man kan göra. Men kanske satte jag precis en ny trend? Folk tittar i alla fall lite misstänkt. Är jag kanske en livs levande väskryckare? Förklädd till löpare…!
Anyway. Jag blir hungrig tillslut och styr kosan hemåt. Med 22 km i benen slår jag mig ner på hallgolvet. Scrollar instagram i minst en halvtimme.
Och nu måste jag städa undan tallriken. Det är fasen stressigt och ha en hel dags egentid!
Inga kommentarer